Feministiskt initiativ slåss för jämställdhet. Det är i alla fall vad partiet självt hävdar. I själva verket är det ett sekteristiskt radikalfeministiskt parti som slåss för särskilda rättigheter för halva befolkningen.
Medan andra partier anstränger sig för att ta in både kvinnor och män, tycks detta inte vara särskilt prioriterat för Fi. Eller kan det kanske bero på att ett parti drivet av misandri inte är så lockande för män?
40 av 47 personer på Fi:s riksdagslista är kvinnor. Således: 85 procent kvinnor, 15 procent män. Listan till Europaparlamentsvalet är inte bättre – 90 procent kvinnor, 10 procent män (9+1). Om dessa listor hade varit KD:s, eller ännu värre SD:s, hade det blivit liv i holken. Rubriken ”gubbvälde” hade sannolikt toppat Aftonbladets sajt i dag.
I Fi:s ögon är förmodligen denna lista inte så märkvärdig. Ty i likhet med Vänsterpartiet anser partiet att en kvinnlig majoritet är höjden av jämlikhet medan en manlig sådan är ett uttryck för patriarkalt förtryck.
Genus är passé. Det nya är anus.
Anuspedagogik, anusintersektionalitet, anusförskolor för att inte tala om kurser i anusteori som snart kommer på högskolorna. Anus är den förlösande nyckeln till framtiden – alla har vi en anus inom oss och den sanna sk-ten kommer därifrån. Något mer jämlikt finns inte. Tänk vad mycket sk-t vi kan sprida med anus, om vi bara blir medvetna om anus i oss, för att förlösa oss och mänskligheten.
För ett parti som fick 0,4% i förra valet är frågan visserligen av akademisk karaktär. Men det är ändå intressant att de själva inte lever som de lär.
I en riktigt jämställd lista är det meriterna och inte könet som räknas. Då kan det mycket möjligt bli en majoritet av en viss grupp, men eftersom de själva definierar jämställdhet med utfall bör de följa det. Deras lösning är att eftersom det är män i så många andra områden i samhället är det bara bra om de kompenserar åt andra hållet. Lite ad hoc.