Sverige har sedan flera år ett krav på den som vill ta hit anhöriga från andra länder att ha både försörjning och bostad. Men det är endast ett krav i teorin. Undantagen är så många att försörjningskravet i själva verket endast upprätthålls i en procent av fallen.
Moderaterna vill bredda försörjningskravet så att det omfattar nya relationer och familjebildningar. Det är alls inget orimligt krav. Tvärtom. Ändå stretar Folkpartiet och Erik Ullenhag emot. ”Det är ingen bra start i Sverige att vara skild från ett barn”, konstaterar ministern.
Ullenhag har en poäng. Men samtidigt: Hans alternativ är att knuffa människor rakt till socialtjänstkontoret, där många kommer att förbli i år efter år. Detta är tanklös empati.
Att ställa krav är att bry sig. Att ställa krav är att ge människor chansen att leva självständiga liv. Att fylla socialtjänstens väntrum är det inte.
Jag tror att det är jobbigare att sitta i ett av den ryske marionetten Assad sönderbombat hus i Damasacus.
Och det var det som diskuterades…?
Ja.
Som vanligt är det du som avgör vad bloggförfattaren menar med sitt inlägg.
Nu handlar det om försörjningskravet. Alla medel som håller människor borta från bidragsberoende hjälper dem på sikt.
Det finns inga exempel på motsatsen. I ett land som Sverige som har en välfärdsekonomi som är starkt beroende skatteinkomster är det livsviktigt att så många som möjligt försörjer sig.
Ned Newman
Det här är en viktig orsak till alliansens problem. Man har varit hyfsat framgångsrik när det gäller att minska utanförskapet bland svenskar, men då man haft en bidragslinje i invandringspolitiken och tillåtit stora mängder invandrare komma hit för att leva på bidrag så syns inte det i arbetslöshetsstatistiken eller i statsfinanserna.
Micke: De flesta anhörig-invandrarna kommer från Somalien och Afghanistan.
Och många som tar hit sina släktingar, ofta många, har bara försörjningsstöd från kommunen.
Syrier hjälps bäst i närområdena, vi får bäst valuta för skattepengarna där. Istället för att Bert Karlsson och Jan-Emanuel ska grisa upp dem på Lamborghini's…
Ullenhag ställer sig dock positiv till Moderaternas förslag om någon sorts upplysning för invandrare kring barnuppfostran, jämställdhet och tolerans. Vi får anta att han på allvar tror att några pekpinnar vid ankomsten suddar ut generationer av klankultur, hederskultur och islam. Om kurdiska fäder fick veta att vi är skeptiska till mord på döttrar, så skulle de se ljuset och slippa besvärliga situationer med fängelsestraff och andra tråkigheter. Om Sverige istället låtit bli att fokusera på jordens allra värsta kulturer, hade naturligtvis någon sådan undervisning inte behövs, lika lite som obligatorisk svenskundervisning. Vi förstår att undervisning om jämställdhet och tolerans inte är riktad till kanadensare och holländare.
Ullenhag förklarar:
"I rollen hur du uppfostrar barn i Sverige är det viktigt att vi är tydliga med det regelverk som finns, men också att vi är tydliga med att du som förälder faktiskt har ett ansvar för att uppfostra dina barn."
Det skall vi alltså vara tydliga med? Jag vill dock i vanlig ordning ifrågasätta om en stor invandring av dessa grupper verkligen är odelat positiv för Sverige. Varför inte ställa lite krav från början på den som invandrar, avseende både kultur och utbildning, och avskaffa allt vad integration och undervisning heter, eftersom det inte behövs för de människor som faktiskt kan bli en tillgång för vårt land?
Både Tobias Billströms och Erik Ullenhags funderingar är egentligen ointressanta. Själv ser jag diskussioner kring försörjningskrav och undervisning i västerländskt leverne som helt irrelevanta, eftersom grupperna det handlar om överhuvudtaget inte skall komma hit. Dessutom kommer Alliansen med all sannolikhet att försvinna i september, varefter vi får en ny upplaga av Miljöpartiets migrationspolitik, då istället med stöd av Socialdemokraterna.