Så har den svenska ängsligheten lyckas stoppa ännu en debatt i skolan. En elev lyckades stoppa en argumentationsövning på sin gymnasieskola då ämnet för diskussionen handlade om huruvida homosexuella skulle få rätt att adoptera.
Det var inte länge sedan som en liknande debatt väckte ramaskri hos föräldrar och proffstyckare. Syftet med dylika övningar är emellertid inte att saluföra en viss åsikt utan att lära sig att argumentera för en ståndpunkt. Ämnet är sekundärt för övningen.
”Skolan ska vara normkritisk”, tycker 17-åriga Mina Levin. Nå, i Sverige är det numera norm att tycka att homo- och heterosexuella ska ha lika rättigheter. Att utgå från ett motsatt antagande är således fel, även om kränkhets- och diskrimineringsindustrin lever på den föreställningen. (Jag antar för övrigt att denna normkritik inte inbegriper den systematiska diskrimineringen och stigmatiseringen av sexarbetare eftersom rättigheter aldrig gäller dem i Sverige.)
Att diskutera är inte diskriminering. Att en enskild gymnasieelev med en insändare i lokaltidningen kan förmå en rektor att plocka bort ett ämne på detta sätt signalerar både den enorma ängslighet som präglar svensk skolas befogenheter i dag, men visar också på en rädsla för att utpekas som politiskt opålitlig och inkorrekt. Det sistnämnda finnas långt utanför skolans väggar.
En åsikt ska gälla för alla. I Sverige kallas det tydligen ”värdegrund”. I andra länder kallas det ”indoktrinering”. Det vi fruktar mest i Sverige i dag är uppenbarligen debatten i sig. Ty tänk om det skulle visa sig att någon tycker annorlunda? Om någon avviker från den sanna läran?
I Sverige kallas det tydligen "värdegrund". I andra länder kallas det "indoktrinering".
En utmärkt sammanfattning av det svenska debattklimatet idag.
Bra skrivet.
Anna Dahlberg på tidningen Extrimismen (dvs. tidigare Expressen innan de slog sina påsar ihop med den autonoma våldsvänstern) skriver väldigt bra om hur vi i Sverige sätter oss på vår höga piedestal och tror att vi är lite bättre än alla andra.
95% av befolkningen är heterosexuella. Därmed borde det vara självklart att det är heteronormen som skall gälla i det svenska samhället.
Bögarna och flatorna skall förvisas till bastu och källarklubbar och inte tillåtas dominera media som idag.
En annan del av "värdegrunden" är "alla människors lika värde".
Detta är en gummifloskel som bara används för att tysta åsiktsmotståndare. Man kan inte (som man gör idag), ständigt hänvisa till "alla människors lika värde" utan att sätta det i en kontext eftersom orden annars inte har någon som helst substans.
"Alla människors lika rätt till svensk välfärd" är väl den kontext som verkar användas mest nuförtiden.
I Sverige är det idag möjligt att öppet ifrågasätta dom högerkonserativa ocgh fascistoida homofober och som hade åsiktsmonopol i dessa frågar så sent som på 80 talet.