Det var många år sedan jag köpte en kvällstidning nu. Expressen och Aftonbladet har utvecklats till ett slags dagligt Se & Hör. Den journalistiska hedern är sedan länge borta, och tidningarna köps numera endast av personer som är intresserade av att läsa skvaller om dokusåpadeltagare, kungahuset och B-kändisar i Melodifestivalen.
Därför går det att finna viss skadeglädje i att både tidningarna fortsätter att tappa läsare. Tappet är runt tio procent, enligt Orvesto Konsument. Sedan 2005 har Aftonbladet tappat nära hälften och Expressen 40 procent av sin räckvidd.
Jag önskar att vi kunde se detta som ett tecken på att efterfrågan på kvalitetsjournalistik har ökat. Men det har nog mer att göra mer papperstidningens kris än något annat.
Båda kvällstidningarna har expanderat på nätet och har nu även egna ”TV-kanaler”. Tramsjournalistiken, den ytliga och glättiga, är sannolikt här för att stanna.
Jag känner en viss skadeglädje över tidningarnas svåra sits. Inte för att jag skulle ha något emot det tryckta ordet – tvärtom- men alla tidningar har de senaste åren å det grövsta åsidosatt sitt uppdrag att försöka belysa samhällsutvecklingen på ett möjligast objektivt sätt. I stället har även s.k. kvalitetstidningar förfallit till ett primitivt brölande. Jag prenumerar numera varken på DN eller SvD (däremot the Economist)uttryckligen på grund av de svenska tidningarnas till synes oupphörliga tjutande.
//Rick