Religionen vill kontrollera den. Politikerna likaså. Vår sexualitet har alltid varit föremål för makthavares intresse. Hur ska den tyglas? Kontrolleras? Begränsas?

Det har aldrig saknats idéer. Att belägga sex med känslor av skam och skuld har effektivt fått människor att må dåligt av helt normala sexuella handlingar, både som barn och vuxna, och därmed skapat ett stigma kring sexuell öppenhet.

Vissa regimer, som röda khmerernas Kampuchea, har gått så långt som att försöka få fullständig kontroll över medborgarnas samliv. Men det enda sättet att nå dithän, om det ens är möjligt, är att skapa den sortens totala övervakningsstat som den kommunistiska röda khmerregimen var och den stalinistiska nordkoreanska är.

Religiösa normer har väglett oss till monogami, prydhet och att skyla våra kroppar. I många länder är religionens makt fortfarande stor. I det sekulära och förment upplysta Sverige har den ersatts av en statsfeminism som banat väg för en nypuritan samhällsordning. Denna gång är det inte Gud som befaller oss att ha sex på rätt sätt utan den heliga genuspolisen.

Porrblaskorna är bortrensade. Strippklubbar väcker vrede hos politiker och genusaktivister så snart de dyker upp någonstans. Och så har vi själva fundamentet i den feministiska ordningen, sexköps- och kopplerilagarna.

En konsekvens av dessa lagar är att det skapats ett hat mot dem som köper sex. De har blivit ett villebråd. Så pass att landets justitieminister vill hänga ut dem inför anhöriga. Det juridiska straffet anses inte räcka.

Hatet mot sexköparna måste få ett slut. Stigmatiseringen av sexarbetarna måste upphöra. Det finns en annan väg, en mer human väg för alla inblandade, en väg som skiljer mellan frivillighet och slaveri och som tar din rätt att bestämma över din egen kropp på allvar.

Den vägen heter avkriminalisering.

Läs även:
Carl Johan Rehbinder skriver om hatet mot sexköpare och stigmat mot sexsäljare på SVT Debatt.