Den av regeringen tillsatta utredningen om män och jämställdhet i Sverige är en tröttsam och bitvis förfärande läsning. Men vi bör ändå läsa den eller delar av den.

Det finns inget som är apart eller litet nog för att inte platsa i den här grundliga utredningen. Som män och geografi. Genuspedagogiska utmaningar i förskolan. Och rurala maskuliniteter. ”Det finns studier”, konstateras det, som visar att ”rurala män utvecklar farliga sidor av maskuliniteten som till exempel att dricka för mycket och ta större risker inom t.ex. gruvarbete och jordbruk.” Ja, bönder som tar sig en bläcka på lördagen har man ju hört talas om.

Det statsfeministiska perspektivet tydliggörs tidigt i utredningen (s. 20). Utredarna pekar på ”många goda tecken” på en mer jämställd utveckling i samhället. Som goda tecken utpekas ett ökat manligt ansvar för hem- och omsorgsarbete. Men utredarna tycker att förändringarna går för långsamt. Därför behövs ”samhälleliga, ibland strukturella, insatser” för att driva på utvecklingen.

Att vara man är liktydigt med att ha fördelar i samhället, konstaterar utredarna. De påpekar att män många gånger är omedvetna om dessa mönster (vilken tur att de manliga utredarna är medvetna och kan förklara för oss som inte är det) och ”kan uppleva sig ifrågasatta och kritiserade om mönstren påtalas”. Gång på gång påpekas att mäns överordning i samhället handlar om makt.

Detta maktförhållande yttrar sig också i att män skapar manliga nätverk där de träffar varandra och ”knyter affärskontakter”. På detta sätt söker män bekräftelse från andra män och utesluter kvinnor (detta benämns homosocialitet). Sådana konspiratoriska kontakter kan knytas på såväl som vid sidan om arbetet, förklarar utredarna. (s. 64).

Det är anmärkningsvärt att mäns kontakter med andra misstänkliggörs medan kvinnors kontakter med kvinnor ses som en styrka. Samtidigt konstateras att även män, precis som kvinnor, kan uppleva vanmakt eller maktlöshet. Jodå, även män är människor. Skönt att få det konstaterat.

Om något positivt ska lyftas fram är det möjligen att politikerna för en gångs skull valt att uppmärksamma pojkars och mäns villkor i Sverige genom att tillsätta en utredning (även om mediernas intresse är synnerligen begränsat eftersom män normalt omtalas i form av förövare).

Att i ett (visserligen väldigt kort) avsnitt diskutera hur män upplever kvinnans övertag i vårdnadstvister är välkommet. Men den enda slutsatsen som dras är att det behövs ett genusperspektiv inom familjerätten, vilket ju inte nödvändigtvis betyder att kvinnans övertag minskar.

Även prostitution och sexköp diskuteras. Utredarna konstaterar att ”intresset för den svenska sexköpslagen har ökat internationellt” (vilket är en överdrift) och tillägger ”inte minst därför att sexhandel är starkt förbundet med organiserad brottslighet och människohandel” (vilket är en lögn). Prostitutionen bör upphöra, tycker utredarna och signalerar en tro på tomten.

Överlag hade jag räknat med en tuffare ton i utredningen i den meningen att radikala lösningar erbjöds på upplevda problem. Men i direktiven står att utredaren endast ska kartlägga och analysera, inte komma med förslag eller lösningar.

Därför blev detta en pladdrig och väldigt, väldigt lång övning i politisk korrekthet. Vilket ändå är att föredra framför fler förslag på lagstiftning.