Det är sex månader kvar till riksdagsvalet. Valkampen har inte dragit igång på allvar, men allt partierna säger och gör från och med nu kommer att ha med valet att göra. Nu är vi medborgare plötsligt intressanta för en kort period igen.
Valet till Europaparlamentet är enkelt för en liberal som prioriterar integritetsfrågorna. Antingen röstar man inte alls eftersom man inte vill ge systemet legitimitet. Eller så röstar man på Piratpartiet. De är, trots sina brister, det enda rimliga alternativet.
Om valet till kommun och landsting är hopplöst är valet till riksdagen mycket knepigt. Man kan ju rösta på centerpartisten Sofia Arkestål, som bedriver en uppfriskande crowdfundingkampanj för att komma in i riksdagen. Men det många inte vill påminnas om är att en röst på en riksdagskandidat inte i första hand är en röst på personen utan på partiet. Så är det givetvis även i Sofias fall.
Nu menar Sofia Arkestål att hon kommer ”följa mina frihetliga principer, oavsett vad” och att hon ”bara kommer representera er som stödjer mig, inte partiledningen”. Nå, det finns egentligen två alternativ: Antingen gör hon som hon lovat och blir isolerad och utan inflytande. Eller så dagtingar hon med sin övertygelse, kompromissar för att vinna inflytande och sviker därmed sina väljare.
Jag önskar henne lycka till, men kan samtidigt önska att liberala väljare inte vore så naiva att de vart fjärde år tror att lösningen ligger i att få in en liberal person i riksdagen som ska skaka om allting. Det har fungerat en gång i modern tid: Camilla Lindberg gav tusan i att hon frystes ut och gjorde sig impopulär i Folkpartiet. Med en kamikazepilots djärvhet drev hon sin linje, oavsett om det handlade om narkotikapolitiken, TV-spelsmomsen eller sexköpslagen.
Det är knappast en tillfällighet att det var just Camilla Lindberg som var den enda ledamot som röstade nej till FRA-lagen 2008. Men hon blev heller inte återvald. Partiledningen såg till att hon placerades tillräckligt långt ned på listan för att hon inte skulle kunna ställa till med rabalder i ytterligare fyra år. Så fungerar partipolitiken, och det är därför i stort sett alla ledamöter ser om sitt eget hus i stället för att obstruera och leka rövare i riksdagen.
Det är få som är beredda att betala det pris som krävs. Jag klandrar ingen för det. Vuxenmobbning, grupptryck och ensamhet är priset som den fritänkande riksdagsledamoten måste vara beredd att betala.
Mot den ensamma ledamotens ideologiska korståg talar också att en riksdagsledamot inte alls har samma inflytande som en MEP. Politiken snickras inte ihop i riksdagen utan ute i partierna. I riksdagen trycker man på knappar.
Så, tyvärr. Sofia Arkestål är en formidabel person vars liberala värderingar jag inte ifrågasätter. Men en röst på henne är först och främst en röst på Centerpartiet och Annie Lööf. Och det känns ärligt talat inte särskilt attraktivt.
Frågan vad fan man ska rösta på får vänta på svar ett tag till.
Varför tar du aldrig ens upp det faktum, att röstande för många libertarianer är moraliskt fel?
http://www.mises.se/2012/09/19/bortom-demokrati-demokratiska-myter/
Jonatan Godtrogen-berättelsen tycker jag förklarar det bra 🙂
"”Demokratigänget! De omringar alla de hittar och sedan röstar de om vad de skall göra med personen. De tar deras pengar, låser in dem i en bur eller tvingar dem att gå med i deras gäng. Det finns inget någon kan göra för att stoppa dem!”"
http://www.mises.se/2012/06/05/jonatan-godtrogen-kap-37/
Därför att min utgångspunkt är att jag vill rösta. Då är det, åtminstone i denna specifika bloggpost, ganska ointressant att diskutera varför man inte ska göra det.
Om jag skulle rösta skulle det nog bli KLP ändå. Trots att det verkar rätt dött. Då ger man iaf en signal åt villet håll man vill gå. Rösten gör nog mest nytta där. Den grå sossemassan ser jag absolut ingen anledning att stödja.
Jag röstade på dem i förra valet så det är väl inte otänkbart att jag gör det igen.
Att inte rösta alls eller blank röst kommer aldrig leda till någonting hur mycket man än ogillar systemet. Förstår heller inte varför så många liberaler verkar tycka Piratpartiet är så självklart alternativ i Europaparlamentsvalet. Visst de står upp för en del bra saker i integritetsfrågorna och har kunnat påverka en del. Sen är det många liberaler som har totalt olika uppfattningar om någon immateriallrätt överhuvudtaget ska existera eller som piratpartiet vill kraftigt begränsa den. Men bortser man från de frågorna så är Piratpartiet väldigt väldigt vänsterdrivet även om många personer i ledningen är liberaler.
Då jag själv är för en stark Upphovs och Patenrätt så blir det väldigt svårt att lägga en röst på dom. Däremot tycker jag Junilistan har ett väldigt smalt, litet men vasst program. Det är det enda partiet som jag kan stå bakom till 100 %, sen kaniderar ju Camilla Lindberg för dom också. Men frågan är om dem har en chans att komma in ? Annars blir det nog Hanna Wagenius eller Lars Adaktusson trots alla brister deras partier har.
I Riksdagen är det både lättare och svårare att lägga en röst. Mycket mycket beror på hur opinionsundersökningarna ser ut inför valet. Visar det sig att det finns en bra möjighet att Rödgröna blocket inte får absolut majoritet, Alliansen får realativ majoritet eller absolut majoritet kommer det bli en taktikröst på den mest frihetliga kanidaten i det parti som ligger nära spärren. Just nu KD eller C.
Skulle det vara avgjort till det Rödgrönas fördel och Alliansen chanslösa då blir det en röst på KLP för första gången då hjärtat säger det.
I Kommun och landsting blir det förmodligen M och C på någon frhetlig kanidat.
// Arg Liberal EU kritiker
Ja, Junilistan och Piratpartiet är två bra alternativ i EU-valet. Problemet är att rösterna kan spridas så att ingen av dem kommer in.
Jo det är förstås ett problem. De borde ordnat med någon valteknisk samverkan innan men så blir det ju inte tyvärr. Blir nog lite beroende på hur opinionsundersökningarna ser ut innan EU parlamentsvalet som avgör vem/vilket parti jag lägger min röst. // Arg Liberal EU kritiker
Hmm, jo, det ser dystert ut för den liberalt sinnade. Jag tror det får bli pirat för mig igen, men jag är inte säker. Ditt inlägg inspirerade mig att skriva ett eget inlägg på samma tema på min nya blogg:
http://nejdetkanviinte.se/2014/03/17/refaktorera-partipolitiken/
> Förstår heller inte varför så
> många liberaler verkar tycka
> Piratpartiet är så självklart
> alternativ i
> Europaparlamentsvalet.
Därför att yttrandefrihet är den viktigaste frågan. Så länge vi tillåts kritisera våra härskare finns i alla fall möjligheten att saker blir bättre.
Camilla Lindberg fick förvisso betala ett högt pris för sitt liberala engagemang och sin lojalitet med sina många väljare, men det var inte därför hon åkte ur riksdagen. Hon åkte ut för att fp förlorade alla mandat från Dalarnas valkrets. Hade fp fått ett dalamandat så hade det blivit Camilla, då hon fick i särklass flest personvalskryss av dalakandidaterna.