Robert Aschberg har alltid haft smak för det spektakulära och vulgära. I TV3 har han fått tämligen fria händer genom åren.

Det nya programmet Trolljägarna är som klippt och skuret för hans idé om god samhällsjournalistik: sök upp folk, lek domstol och dra ned brallorna på dem framför kameran när de inte ger de svar du önskar (men vet att du inte kommer att få). Ridå. Upprepa.

Aschberg ser sig som något slags samhällskämpe som skipar rättvisa när polisen inte hinner med eller prioriterar annat. Men han är ingen polis. Han är en underhållare. Trolljägarna är inget rättviseprogram. Det är ett slags folkdomstol, ett program som handlar om att förödmjuka människor inför en TV-publik. ”Där fick de jävlarna!”

Programidén är lika primitiv som handlingen att dra ned byxorna för någon på stan. Klart att vi tittar. Programmets popularitet är lika förutsägbar som väljares ständiga krav på längre straff och kastrering av sexualförbrytare.

Trolljägarna skulle ha kunnat göras på ett annat sätt. Det hade varit möjligt att söka kontakt med näthatarna, vara genuint intresserad av vad som driver dem, söka få dem att reflektera över vilken skada de åsamkar andra människor. Men det hade inte blivit lika spektakulärt. Och det programmet hade inte letts av Robert Aschberg.

Dessutom har uthängningarna fått konsekvenser som programmakarna nog inte riktigt räknade med. Nu är det nämligen trollen själva, hatarna, som hatas av andra. ”Samma skit”, sade Aschberg i SVT:s Debatt när Piratpartiets Anna Troberg tog upp faktumet att programmet startat en negativ hatspiral som ingen har kontroll över.

Ska TV3 månne utöka programserien för att även söka upp de som hatar hatarna?

Läs även:
Toklandet