Jag ger aldrig till tiggare. Det finns tillfällen då jag tvingas rättfärdiga detta inför andra då det anses oempatiskt. I själva verket har empati inget med saken att göra.
Nu tänker du kanske att det är rumänska romer som avses. Men det behöver det inte vara, även om de dominerar mediedebatten och enligt organisationen Crossroads i Stockholm utgjorde en fjärdedel av alla utländska besökare i organisationens lokaler under 2013. De är långt ifrån ensamma om att tigga.
Det florerar många rykten om vilka de romska tiggarna är och varför de tigger. Trots påståenden om organiserad människohandel har ingen lyckats styrka dessa. Det vi vet är att tiggare klär ned sig och fejkar fysiska skador för att väcka sympati (detta har tiggande romer själva berättat för DN:s journalister). Men de tycks inte vara utsatta för människohandel.
Enligt Crossroads vill många av tiggarna ha ett jobb i Sverige. Men de har inte förstått att enklare jobb inte är enkla att få här, att de måste kunna svenska och helst ha en utbildning och körkort för att ha en chans. Detta kommer som en chock för dem.
Jag är av den gammalmodiga uppfattningen att människor ska göra sitt bästa för att försörja sig själva utan att ligga andra till last. Ingen kan allt men alla kan något. Vissa behöver stöd för att komma dit. Att bara sitta med handen i vädret är visserligen ett sätt att få in pengar, och de passerande ger ju faktiskt frivilligt, men det väcker ingen respekt från mig. Den som åtminstone står med ett dragspel gör åtminstone något för att motivera mig att ge en slant.
Alternativet är prostitution, har DN berättat efter att ha besökt byarna i Rumänien. Det är underförstått att det sistnämnda är värre än det förra, att sexhandel är det sämsta valet av alla. För mig väcker det snarare respekt eftersom det betyder att person gör en aktiv handling att försörja sig i stället för att sitta med handen i vädret och be andra att lösa situationen. Respektlösheten mot sexsäljare fortsätter att vara stark i DN.
Det finns svenska tiggare också. Ofta tigger de till bostad och mat. Detta är faktiskt mer provocerande eftersom de har rätt till bådadera om de bara vänder sig till Stockholms socialtjänst – vilket inte alla verkar veta. Ett användbart svar när en person, inte sällan med missbruksproblem (jo, vissa av oss känner igen dem), frågar efter några kronor till härbärge över natten är att be vederbörande att vända sig till sin stadsdelsförvaltning. Stockholm har tak över huvud-garanti.
Är det fel att vilja hjälpa andra människor i en väldigt utsatt situation? Naturligtvis inte. Var och en måste avgöra om de vill ge pengar – men kanske framför allt tänka över om det är ett bra sätt att hjälpa en person som sitter kvar på samma plats även nästa dag och ber om samma sak. Är det inte bara att erbjuda smörjmedel till ett evigt ekorrhjul?
Det finns bättre sätt att hjälpa en utsatt grupp. Crossroads tror inte på idén att ge rumänska staten pengar då korruptionen i landet förhindrar att de används rätt. Det behövs utomstående organisationer som arbetar med romerna på plats. Först då kan en långsiktig social förändring ske. Den kommer inte att ske med några kronor i en pappmugg på gatan i Sverige.
Avslutningsvis tycker jag att mycket av engagemanget från de mest högljudda, som protesterar när skräpiga husvagnsläger ska rivas, osar både naivitet och klassisk nånannanism. De kräver att andra ska tillhandahålla mark, att andra ska betala för romerna uppehälle. Jag såg ingen av dem erbjuda sin egen gräsmatta som tältplats när romerna avhystes.
Det här är ett känsligt tema, men jag råkar veta ett och annat om det. För att gardera mig (tyvärr måste man göra så numera) så hänvisar jag till Finlands mycket toleranta diskriminieringsombudsman Eva Biaudet, som nyligen konstaterade att även romerna själva måste göra något åt sin situation. Jag instämmer.
Det jag anser att romerna, om de verkligen vill ha ett bättre liv, måste göra är att låta barnen gå i skola, inte tillåta barnäktenskap och slutligen inte uppfatta det som förnedrande att jobba för vita.
Det här är elementa och det är här skon egentligen klämmer. Tyvärr har svenska media ett alltför stort överseende med den här typen av beteende.
// Rick
Reagerade över denna oliberala formulering:
"Detta är faktiskt mer provocerande eftersom de har rätt till bådadera om de bara vänder sig till Stockholms socialtjänst".
Är inte detta den kallhamrade välfärdsstatens omänskliga ansikte i ett nötskal?
Varför skall jag hjälpa någon? Det är statens jobb!
Den naturliga medmänskligheten har avsiktligt ersatts av statsinstitutioner och deras byråkrater.
Politrukerna vill få oss att tro att vi kan betala bort vårt personliga ansvar via skattesedeln.
Dick Erixons bloggpost om välfärd och filantropi kan rekommenderas:
http://erixon.com/blogg/2012/11/valfard-och-filantropi/
Både tiggare och prostituerade arbetar och i en fri stat väljer man med vem man vill göra affärer med.
Problemet är att bägge kategorier utövar sina arbeten dom gör utan att ta del av och leva upp till som rättigheter och skyldigheter alla andra har.
Varför blir en liberal provocerad för att någon utövar vad som är dennes grundläggade rätt i en liberal utopi?
Eller är tiggare undantagna i Liberalia?
Ska som skjutas?
"Är inte detta den kallhamrade välfärdsstatens omänskliga ansikte i ett nötskal?"
Jag förstår din poäng, och du har helt rätt. Vad jag menar med "provocerande" är att personerna söker pengar under falska förespeglingar. Detta är personer som TÖG:ar och sedan ber om pengar för just uppehälle. Det är inte fel om människor är medvetna om detta när de ger.
Inte heller jag ger pengar till tiggare och har aldrig gjort det. I Sverige alltså. Besök i andra länder är en annan sak och gäller då invånare där.
Bengt Nilsson på etnopress.se satte fingret exakt på hur jag ser på tiggeriet i Sverige. Och svenska politiker:
"Under hela mitt liv har jag matats med idén om att välfärdslandet Sverige skall exportera sin modell till resten av världen. Tanken var länge att vi skulle föregå med gott exempel i skapandet av det globala folkhemmet.
Nu visar det sig att det blir precis tvärt om. Världen kommer till Sverige i form av tiggare och kåkstäder. Slumområden, som vi säger i Afrika. Och svenska beslutsfattare står helt handfallna inför detta."
Hela Bengt Nilssons artikel http://www.ethnopress.se/?s=tiggare
Läsvärd i allt han skriver.
@ micketrollet
Det heter inte Liberalia, det heter LibPar 😉
http://www.freedomfeens.com/glossary-for-freedom-feens/
Från Linköping kommer rapporter om barnprostitution kring dessa husvagns-läger. Pedofil-vänstern är supernöjda med att barn äntligen bjuder ut sig på landets gator…
@ Amnexis
Och ditt eget parti tycks det som. Varför vill Sverigedemokraterna stänga ute invandrare på arbetsmarknaden, med bland annat höga ingångslöner och liknande?
anonym 12:59:
Nu får du utveckla. Varför skulle SD gilla att barn bjuder ut sig på Sveriges gator? Har jag missat nåt?
Däremot greps en vänsterpartist i Borlänge för inte så länge sedan för just pedofil-brott.
Vi har redan en massa arbetslösa i landet, dumt att ta in fler då. Du vill bara dumpa löner tror jag.
"Alternativet är prostitution, har DN berättat efter att ha besökt byarna i Rumänien. Det är underförstått att det sistnämnda är värre än det förra, att sexhandel är det sämsta valet av alla. För mig väcker det snarare respekt eftersom det betyder att person gör en aktiv handling att försörja sig i stället för att sitta med handen i vädret och be andra att lösa situationen. Respektlösheten mot sexsäljare fortsätter att vara stark i DN."
Bra poäng. Det är ett etiskt dilemma. Å ena sidan är det förkastligt att sälja sin kropp eftersom förnedrande omständigheter ofta förekommer, å andra sidan kan det vara en källa till inkomst samt en sista utväg för att klara uppehället.
Vad lämpar sig bäst: en aktiv handling gentemot passiviteten som infinner sig när människan sträcker ut handen för att bekosta sitt leverne av andra som gör aktiva handlingar för att försörja sig? Är det rätt att avfärda möjligheten att i vissa fall tjäna väldigt bra och i andra fall klara sitt uppehälle genom att för betalning erbjuda förlustelser till andra? Åtminstone jag föredrar det senare alternativet.
Det är ett etiskt ställningstagande, sedan kan man arrangera processen i olika former. Det behöver inte se ut som ett horhus, utan det kan finnas vissa platser där vissa stimulerande droger i form av stark tobak och förlusteler erbjuds den som söker det. Kunden blir glad efter besöket och mannen/kvinnan klarar sitt uppehälle, alternativt tjänar bra pengar i sin näringsidkande verksamhet.
Förresten: vem är det som bestämmer över sin kropp? Staten eller individen? Det tycks i Sverige vara den senare.
// Magne