Det finns en våldsromantik inom den mörkröda vänstern som måste diskuteras. Den gör sig påmind i gatustrider mot nazister men drabbar även mer moderata politiska krafter eftersom galenpannor som Afa och Revolutionära fronten själva definierar vem som är ”fascist” och inte och anser sig ha rätt att slå till.

Genom historien har vänsterpartier sett mellan fingrarna på politiskt våld i vad de uppfattat som socialistiska experimentstater. Den politiska saken har krävt sina offer, och man kan inte koka socialistisk omelett utan att knäcka ägg.

Vänsterpartiet kallar sig inte längre kommunistiskt. Men vurmen för denna extrema ideologi finns kvar. Partiet har visserligen agerat och nyligen uteslutit en medlem för att denne öppet stödde Revolutionära frontens politiska våldsmetoder. Men i partiet finns ändå gott om kommunister kvar, inte minst i Ung vänster.

Toleransen för politiskt våld är tvivelsutan större inom vänstern än inom borgerligheten. Ofta ses det som ett slags självförsvar. Inte bara mot nazister utan mot det kapitalistiska samhället. Att slå ned en politisk motståndare kan enligt denna perversa logik vara självförsvar mot privatiseringar och sänkta skatter.

Det finns ingenting demokratiskt eller sympatiskt i ett sådant synsätt. Det tangerar tvärtom de rasideologiska gruppernas sätt att resonera. De legitimerar angrepp på vanligt folk men också på politiska företrädare och rättsväsendet med att det är en försvarskamp. I detta ingår också upprepade angrepp mot Migrationsverkets lokaler och hot mot handläggare. Här förenas talande nog rasisterna med antirasisterna. De tycks turas om. Eller kanske tävla.

Politiker och partier som vill vinna trovärdighet måste oreserverat ta avstånd från allt politiskt våld och uppmaningar till våld. Även när det betyder att tacka nej till att delta i en demonstration vars syfte egentligen är gott. Inte ens Sverigedemokraterna, som har rötter i den svenska nazismen, går i samma demonstrationstog som Svenskaras Parti (tidigare Nationalsocialistisk front).

Det finns aldrig en ursäkt för politiskt våld. Så innan du kritiserar liberaler och konservativa för att inte gå man ur huse så fort det anordnas demonstrationer mot rasism, titta på vilka extrema organisationers flaggor som vajar i vinden i demonstrationståget. Där har du förklaringen.

Fler borde vara angelägna om att sopa rent framför egen dörr.