Vi har redan konstaterat att det inte finns någon större konflikt att tala om inför höstens val. När alla är överens om i stort sett allting, vad ska då medierna fokusera på? Jo, ytan.

Allt handlar numera om två saker: vad visade den senaste opinionsmätningen (och jösses, vad många de är nuförtiden)? Och hur ligger partiledarna till i förtroendemätningarna? Ingen sakpolitik – bara yta. Ingen djupanalys – bara tomma kommentarer om det uppenbara.

Årets val handlar om förtroende. Tydligen kommer varken regeringen eller oppositionen lova väljarna särskilt mycket. Alla vill nämligen framstå som pålitliga, trovärdiga och regeringsdugliga.

Det ska bli ett slags konst i att hålla hårt i plånboken. Alliansen blev omvald på duon Reinfeldt & Borg 2010. De hoppas att det ska fungera en gång till. Vilket inte så mycket tyder på.

Detta kommer att göra valrörelsen sövande tråkig. Inte nog med att alla är överens om det mesta – ingen vill egentligen göra någonting av regeringsmakten. De vill bara åt den. Riksdagspartierna kunde lika gärna skicka hem sömntabletter till väljarna och be dem vakna igen den 15 september.

Vad har hänt? Var är glöden? Var är alla som, möjligen mot bättre vetande, vill förändra och påverka? Månne bör vi vara tacksamma för att politikerna är så fantasi- och håglösa. Det kanske räddar oss från en del dumheter som annars hade kokats ihop.

Men å andra sidan vet vi att nästa regering, säkert som amen i kyrkan, kommer att vilja bestämma mer över ditt och mitt liv. Det är trots allt det politikerns jobb går ut på. När det kommer till makt spelar partifärg ganska liten roll.

Läs även:
HAX