När Svenskarnas parti fick demonstrationstillstånd på första maj i Jönköping blev många upprörda. Jag förstår att personer som skulle få se nazisterna utanför sitt köksfönster inte var ett dugg förtjusta över detta.

Men demonstrationsrätten måste gälla alla, annars är den inte värd någonting. Det vi kan välja är hur vi bemöter och reagerar på en nazistisk demonstration. Vänstern ordinerar alltid samma medicin mot nazistsjukan: motdemonstration. Sitt i vägen. Väsnas. Förstör. Ställ till med bråk. Och, i vissa fall, försök att ha ihjäl dem. Detta är själva antitesen till demokrati.

Demokratins styrka, dess överlägsenhet, är att grundläggande rättigheter gäller alla. Även de med åsikter du avskyr. Då kan man inte hävda att vissa inte får demonstrera, att vissa åsikter inte får uttryckas. Redan där slirar vi på vad demokrati är.

Om vårt samhälle inte klarar av att några hundra nazister trampar runt i Jönköping, är läget verkligen allvarligt. Jag tror att det finns en vilja från många håll att uppförstora det nazistiska hotet. Vissa organisationer lever rent krasst på detta upplevda hot. Andra behöver hotbilden för att rättfärdiga sitt våldsamma beteende och revolutionsromantiska politik.

Om nazistmarschen hade kunnat hållas utan att någon störde den rent fysiskt skulle vi sluppit bråk, sparat på polisens resurser och samtidigt visat nazisterna att demokratin är överlägsen deras ruttna ideologi och att ingen bryr sig om dem.

Men extremvänstern vill alltid annorlunda. I både handling och åsikter har den avsevärt gemensamt med den nationalsocialism den säger sig vilja bekämpa. De både behöver och förtjänar varandras sällskap. Men håll övriga samhället utanför denna kamp, tack.