”Fi:s syn på människan, acceptansen för det annorlunda och det normkritiska tänkandet kändes rätt ända in i själen. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på vem det är som får avgöra vad som är accepterat.” 

Soraya Post, EU-parlamentskandidat för Feministiskt initiativ, intervjuas av Europaportalen. Hon beskriver Fi som ett parti som står upp för människors olikheter och försvarar mänskliga rättigheter. Denna politik vill hon ta med sig till Europaparlamentet. I den senaste mätningen fick Fi 3,2 procent och ser alltså ut att ha möjlighet att kunna vinna ett mandat.

Men feministerna avslöjar sig alltid. Lite längre ned säger hon så här:

”Vi måste också bort få (sic) patriarkatet och driva en politik ut mot medlemsländerna för att åstadkomma en standardiserad jämställdhetspolitik så att män och kvinnor värderas lika på alla nivåer. Alla politiska frågor ska genomsyras av jämställdhetsperspektiv.” 

Det är svårt att utläsa någon acceptans för olikheter i det uttalandet. Och precis så är det med Fi. Det är ett intolerant, vänsterextremt parti vars hela politik genomsyras av tvång som metod för att komma till rätta med upplevda brister hos män och problem i samhället (ofta orsakade av män).

Tänk dig Fi:s jämställdhetsextremism – i hela EU. Lyckligtvis är det få EU-medborgare som skulle finna denna politik attraktiv. Sverige är ju ett undantag.

”Mänskliga rättigheter” är kanske en bra täckmantel, men Fi:s politik har mest med feministisk sekterism att göra. Och sådan hör inte hemma i folkvalda parlament.