Jag läser just nu Glenn Greenwalds bok Storebror ser dig om Edward Snowdens läckor. Det är en riktig thriller, som något ur en John le Carré-roman. Om det inte vore för att allt är sant.

Givet vad som hänt det senaste året borde Europaparlamentsvalet vara upplagt för en storseger för Piratpartiet. Edward Snowden avslöjade för världen att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA tillsammans med motsvarigheter i allierade länder, däribland Sverige, övervakar all digital kommunikation i hela världen. Hela tiden. Den svenska regeringen har stiftat en övervakningslag utifrån amerikanska önskemål.

Övervakningen är så omfattande och så gränslös att den utklassar all övervakning som bedrivits i historiens värsta förtryckarregimer. NSA:s uttalade mål (internt) är ”collect it all”, det vill säga att samla in allt om alla. Detta mål är fjärran det offentligt målet att ”bekämpa terrorism”.

Det ser alltså ut ungefär som Piratpartiet och andra integritetskämpar varnat för. Varför reagerar inte fler? Varför verkar flertalet acceptera att detta fortgår nu när de vet hur det ser ut?

Jag tror att det handlar om övervakningens subtila och anonyma natur. Vi märker inte när vi övervakas. Övervakningen påverkar oss inte konkret i vår vardag. Detta är också det farligaste med den massövervakning som nu sker, eftersom det möjliggör en expansion utom allmänhetens kontroll eller vetskap.

Vi vet nu att NSA på direkt fråga har ljugit folkvalda amerikanska politiker rakt upp i ansiktet om övervakningens omfattning. Det var innan Snowden visade oss hur det egentligen ligger till. Hur blåsta vi alla har blivit.

EU är en vital del i detta, och övervakningsfrågorna avhandlas på EU-nivå. Datalagringsdirektivet, som innebär att alla europeiska medborgares elektroniska spår ska lagras av teleoperatörerna, ogiltigförklarades av EU-domstolen. Det ansågs strida mot de mänskliga rättigheterna. Detta var en seger för alla som stridit för den personliga integriteten. Men den svenska regeringen har valt att inte föreslå att den svenska lagen som baseras på direktivet ska avskaffas. I stället har den begravt frågan i en utredning med förhoppning om att allmänheten ska hinna glömma bort den.

EU-valrörelsen har handlat om grisknorrar, klordoppade kycklingar, utsläppsmål och feminism. Enda anledningen till att övervakningsfrågorna alls har funnits med i utfrågningar och debatter stavas Piratpartiet. Om partiet faller ur Europaparlamentet, kommer dessa frågor riskera att hamna i ännu mer medieskugga än som redan är fallet i dag.

Därför är det viktigt att se till att Piratpartiet kan fortsätta kämpa mot massövervakningen och för integriteten även i fortsättningen. Inget annat parti kommer göra det.

Dagens val handlar om så mycket mer än avklippta grisknorrar. Det handlar faktiskt om en grundpelare i varje anständigt samhälle – rätten till fri kommunikation, rätten till ett privatliv.