EU-valet kan bara kallas en sak: en fullständig katastrof. 


Inte bara för att extremistiska partier som Fi lyckades ta mandat utan framför allt för att det svenska Piratpartiet, det enda parti som under de senaste fem åren arbetat stenhårt för din och min rätt till ett privatliv, ramlar ur. Resultatet känns faktiskt väldigt orättvist.

Det är förstås väldigt oroväckande och omskakande att svenska folket röstar så här. Att auktoritära partier som Fi, som dramatiskt vill öka maktöverföringen till EU, går starkt framåt gör mig beklämd. Sverigedemokraterna tar två mandat (det hjälper bevisligen inte att störa möten och spotta på valarbetare), trots att partiet hade väldigt svaga kandidater. Sannolikt lockade de många väljare som vill visa missnöje mot den utveckling som EU har tagit.

Om vi tittar på detta politiska test ser vi att de partier som stärkts i valet nästan uteslutande ligger på den vänstra, auktoritära sidan. Så ser det även ut i stora delar av övriga Europa – ytterlighetspartierna går framåt.

Varför lyckades inte Piratpartiet behålla sina mandat?

En förklaring är att Piratpartiets hjärtefrågor, däribland integritetsfrågorna, inte har intresserat medierna särskilt mycket under valrörelsen. Detta trots Snowdens avslöjanden om den globala massövervakningen och trots att EU-domstolen nyligen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, vilket gav PP en handske att kasta på regeringen.

En annan förklaring tror jag är en felprioritering från PP:s sida. Partiet valde att prioritera fildelningsfrågan i valrörelsen, vilket jag tror var ett misstag. Det var inte den enda fråga som toppkandidaten Christian Engström tog upp i debatter och utfrågningar, men den borde ha lämnats helt därhän för att ge plats åt friheten på internet och massövervakningen.

Kanske hade det inte spelat någon roll. Kanske hade Piratpartiet misslyckats med att stanna kvar i parlamentet ändå. Men det är uppenbart att valrörelsen inte gick PP:s väg.

En tredje förklaring är mediernas behandling av partiet. Piratpartiet har blivit synnerligen styvmoderligt behandlat. Det förvägrades att delta i den stora partiledardebatten i början av maj. Då var motiveringen att den inte skulle handla om EU utan om inrikespolitik – ändå var EU en fråga som ständigt dök upp.

Det var ganska symptomatiskt att Piratpartiet var det enda parti som SVT inte livesände från under valvakan. Medierna fortsatte att ignorera piraterna. SVT höll däremot den rosa fanan högt ända in i kaklet. En leende reporter gratulerade Gudrun Schyman till framgången medan Jimmie Åkesson pressades hårt om vilken grupp SD vill tillhöra. Att Fi förmodligen kommer tillhöra samma grupp som gamla öststatskommunister bekom tydligen inte SVT.

Det är lätt att vara bitter just nu. Och det måste vi tillåta oss att vara. Extremfeministerna har tagit plats i ett demokratiskt parlament och tar nu sikte mot riksdagen. Vi måste också fundera över hur vi ska lyckas begripliggöra integritetsfrågorna för svenska folket. För det här duger inte.

Sörj i natt. I morgon återupptar vi kampen mot feministerna och mot massövervakningspartierna. Nu är det allvar.

Tack för allt.