Det stundande EU-valet ser ut att bli en framgång inte bara för de EU-skeptiska partierna utan också för flera av de nationalistiska. I Frankrike ser Front National ut att göra ett starkt val. I Grekland fortsätter nazistiska Gyllene Gryning att skörda framgångar. Och i Finland är Sannfinländarna starka.

I svenska medier klumpas dessa partier ofta ihop med allmänt EU-kritiska partier enbart för att de har EU-skepticismen gemensamt. Det är emellertid stora skillnader mellan Front National och exempelvis UKIP. I bägger partierna finns stollar som sagt dumma saker, men Farages parti har arbetat hårt för att bli av med dem. Och UKIP kan exempelvis inte jämföras med öppet rasistiska BNP (British National Party).

UKIP är inte motståndare till migration per se. De vill dock begränsa möjligheten för andra EU-medborgare att komma till Storbritannien för att bo och arbeta – förutsatt att de inte fyller ett behov av arbetskraft. Här finns helt klart populistiska drag.

Det jag gillar med UKIP är emellertid främst partiets skeptiska hållning till EU. Partiet kritiserar EU:s växande makt på medlemsländernas bekostnad, det avskyr drömmarna om en federal EU-stat och vill att Storbritannien lämnar unionen och upprättar frihandelsavtal med omvärlden. Allt detta är rimliga åsikter, och få har framför dem med sådan kraft som Nigel Farage.

Nästa år är det val i Storbritannien. Skulle UKIP göra ett så starkt EU-val som opinionsmätningarna antyder, kan det ge partiet självförtroende och trovärdighet inför det stora nationella valet.

David Cameron är trängd i frågan om EU. Han har gjort eftergifter, men frågan är hur många som litar på hans ord om en omförhandling av EU-medlemskapet och en eventuell folkomröstning när han samregerar med EU-vänliga Liberaldemokraterna.

Nigel Farage kommer i vilket fall inte missa ett tillfälle att påminna britterna om detta.