Vänsterpartisten Dror Feiler har åter gjort sig till både åtlöje och offer. När nazistiska Svenskarnas Parti höll möte i Almedalen, efter tillstånd från polisen, tog han sig friheten att med sin saxofon spela Pippi Långstrumpvisan. En sedvanligt oregerlig Feiler avlägsnades då från platsen.

Dror Feiler påstår felaktigt att det pågår en ”normalisering av hatideologier” i Sverige. Han ser SvP:s framträdande i Almedalen som en svensk kapitulation inför nazismen. Att det i ett av världens minst rasistiska länder, där nazistiska symboler är förbjudna, där stödet för ett multietniskt samhälle ökar och där det är straffbart att hetsa mot minoriteter, skulle pågå en normalisering av nazism och rasism är ett befängt påstående.

Anmärkningsvärt nog anser Dror Feiler att hans demokratiska rättigheter kränks när han inte får ta sig rätten att störa ett politiskt möte vars åsikter han inte delar. Detta är en perverterad syn på yttrandefrihet som många inom den politiska aktivistvänstern delar – och praktiserar.

I Feilers samhälle skulle bara av den politiska makten godkända åsikter få yttras. Men yttrandefriheten är meningslös och tom på innehåll om den bara omfattar de åsikter som är accepterade av de styrande. Den sortens ”yttrandefrihet” finns i alla länder, inklusive Syrien och Nordkorea.

Yttrandefriheten måste gå mycket längre än så för att fylla något syfte. Verklig yttrandefrihet accepterar obekväma åsikter som går på tvärs med majoritetssamhället. Verklig yttrandefrihet tillåter det äckliga, obehagliga och provocerande. Verklig yttrandefrihet gäller nazister i lika hög grad som folkpartister.

Det är viktigt att påpeka en sak som ofta glöms bort: Att alla har rätt att yttra sig betyder inte att alla andra måste lyssna. I stället för att störa politiska sammankomster med visselpipor, vuvuzelor och saxofoner kan man faktiskt göra något så enkelt som att inte vara där. Låt nazisterna tala inför tomma torg.

Ja, det är djupt obehagligt att se nazister stå i talarstolen på Sveriges största politiska branschmässa. Men jag är övertygad om att den svenska demokratin klarar även detta. Ty om vårt demokratiska samhälle inte förmår hantera något tusental skräniga nazister, vad är det då för samhälle vi försvarar?