Det är befriande, ja helt nödvändigt, att lämna Sverige emellanåt för att få andas lite luft i ett friare klimat.

På utlandsvistelser slås jag ofta av hur okomplicerat mycket är när det kommer till alkohol, droger och sex. Tänk att det finns länder där det faktiskt går att sälja sprit, choklad och frukt i samma butik utan att samhället kollapsar eller rännstenen fylls av alkoholister. Tänk att det faktiskt går utmärkt att ha stripp- och sexklubbar och samtidigt respektera kvinnors rättigheter.

Oavsett om jag besöker Berlin eller Prag eller någon annan väst- eller östeuropeisk stad av dignitet, framstår Stockholm som en snobbig och väldigt homogen stad. Den svenska nymoralismen har huvudstaden, och självfallet även resten av Sverige, i ett järngrepp. Det gör att allt är väldigt städat, för att inte säga rensat, på sådant som anses omoraliskt och kan väcka anstöt hos de lättkränkta. Följden blir sterila och tillrättalagda miljöer.

Det är därför otänkbart att Stockholm skulle vara platsen för ett sexleksaksmuseum av det slag som finns i Prag. På museet görs en tillbakablick på sexhjälpmedlens historia. Det är uppenbart att människan under väldigt lång tid har haft god fantasi när det kommer till att tillvarata sina lustar.

En pornografisk film från 1925 visas i en liten salong. Jag kan kort konstatera att porren har blivit bättre sedan dess. Men också att filmen nog aldrig hade fått visas på ett svenskt museum. I alla fall inte utan protester.

Ibland är Sverige bara så förfärligt efterblivet. Men resten av världen ligger lyckligtvis bara en flygplats bort.