Barnbidrag. Flerbarnstillägg. Bostadsbidrag. Bostadstillägg. Högkostnadsskydd. Sverige svämmar över av olika bidrag och ersättningar. Bidragen är politikernas godis till väljarna, och vi går ständigt på lockelsen.

Vissa menar att det vore mer effektivt och rättvist om såväl sjukförsäkringssystemet, a-kassan och försörjningsstödet avskaffades till förmån för en medborgarlön. Det skulle innebära att alla fick en summa som gick att leva på varje månad.

Problemet med detta, förutom att det är minst sagt tveksamt att ge pengar till människor helt utan motprestation, är att det fortfarande skulle finnas människor som bränner pengarna och behöver nödhjälp. Skulle välfärdslandet Sverige låta dem svälta och bo på gatan? Vi skulle således få både och, vilket vore en ekonomisk katastrof. Och ett enormt slöseri.

Det fanns en tid när Moderaterna kritiserade Bidragssverige. När det stora borgerliga partiet ville ha ett samhälle i vilket det fanns en stolthet i att arbeta och försörja sig själv, och där bidragsberoendet skulle minskas.

Visst har även Nya Moderaterna pratat om vikten av egenförsörjning. Men den moraliska dimensionen har gått förlorad till förmån för ett enögt perspektiv på vad som är bra för tillväxten och statskassan.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har varit drivande i att sprida detta perspektiv. Detsamma gäller skatterna – de sänks för att det skapar jobb, inte för att det är moraliskt rätt och riktigt att den som arbetat ihop pengarna också får behålla mer av dem. Dessa argument hörs väldigt sällan.

Devisen ”kan själv”, att det finns en stolthet i att försörja sig på egen hand, har gått förlorad. Ingen talar längre om värdet av egenförsörjning eller om huruvida vissa bidrag längre behövs. Svenskarna dränks i stället i bidrags- och transfereringssystem.

Vi behöver de gamla Moderaterna tillbaka.