Sverigedemokraternas retorik och politik har anpassats. De vassaste kanterna har slipats av. Men länken till det rasistiska förflutna finns fortfarande kvar.
Det tar inte ifrån SD rätten att höras. Men frigör oss från en del av vår plikt att lyssna. På det sättet skiljer sig Sverigedemokraterna från övriga riksdagspartier, som alla deltar i det demokratiska samtalet, och mot vilka inga vända ryggar duger.
DN skriver om att ”värna samtalet”, apropå MP:s snabba agerande i fallet med tuttaktivisten Jenny Wenhammar.
Ovanstående citat är ledarens besynnerliga avslutning. Någon ”plikt att lyssna” kan jag inte se att någon har, oavsett vem som står i talarstolen. Däremot har vi ett ansvar att inte förhindra någon från att göra sin röst hörd. Det är om detta yttrandefrihet handlar. Ingen röst är i demokratisk mening ”mer värd” – även om vissa är övertygade om just detta (och det råkar alltid vara deras egna åsikter).
SD:s förflutna är vad det är. Men det finns en gräns när det upphör att vara intressant att ständigt påpeka vilka rötter ett parti har och ignorera vad det står för i dag. Vi börjar nog närma oss den gränsen. Ty kritiken mot SD fokuserar inte på sakfrågor utan alltmer på plattityder, uttalanden från enstaka knäppskallar samt olika sätt att sätta stämplar på partiet och dess anhängare.
En synnerligen märklig situation uppstår när medier går till angrepp mot SD-företrädare för att dessa inte lever upp till fördomar om dem – som ”nyheten” att landstingskandidaten och kriminalinspektören Mats Hellhoff är gift med en kvinna från Filippinerna. Det finns förstås inget i SD:s politik som förbjuder detta.
Mediernas infantila bevakning lär fortsätta. Sakfrågorna får stå tillbaka för angrepp på enskilda anhängare och kandidater, samtidigt som Fi och MP seglar vidare på en räkmacka. Men som sagt: den som inte gillar partiet i fråga har faktiskt ingen plikt att lyssna. Däremot ett ansvar att respektera om andra vill det.
"ingen plikt att lyssna. Däremot ett ansvar att respektera om andra vill det."
Bra skrivet. SD visste jag inte vad det var då de kom in i riksdagen, men hullaballoet som följde gick inte att missa. Så jag kollade upp och blev rätt förskräckt över vad våra medier och politiker sysslar med.
SD må ha sin historia, men det har även andra partier. För bara 20-30 år sedan så såg de övrigas (inte MPs) politik något annorlunda ut, mer som SDs idag, framförallt mer klarspråk. Ett klarspråk man fortfarande finner i mycket högre grad hos våra grannar. Medierna inte att förglömma.
Jag tolererar inte den form av mobbning som används, jag är apless på svagsinta ledare/opinion/insändare som får min hårt inpräntade kritiska läsning (tack mina lärare i en gång utmärkt skola) att vrida sig som en mask över uppenbara hål i resonemang om man ens försöker framställa något i sak.
Ändå fortsätter jag att läsa … det är på gränsen till självplågeri, men jag har ett behov av att få veta fort om det finns minsta tecken till om det sker en tillnyktring i media och bland politiker. Eller om det går än mer åt fel håll …
Ljuspunkterna är de få utmärkta skribenter som finns och de ännu fler utmärkta bloggarna.
@anonym 1: Intressant, jag känner exakt likadant inför dagens svenska medier. På ett sätt är det också som när man inte kan förmå sig att slita blicken från ett massakrerat djur på vägkanten. Så känner jag inför vissa ingresser på t ex DN Kultur och Aftonbladet. Själv har jag åtminstone flytt utomlands från galenskapen. Tycker lite synd om er som bor kvar i Sverige.
Centerpartiets program från 1933 får SD att framstå som rasistiska amatörer.
Notera särskilt pkt IV, det är en riktig goding.
http://snd.gu.se/sv/vivill/party/c/program/1933
Alltså finns det en preskriptionstid för det bruna.
För att inte tala om ett parti som stod på Hitlers sida när han invaderade Polen.
/B
Centerpartiets program från 1933 får SD att framstå som rasistiska amatörer.
———————————–
Det hade varit ett argument om SD inte haft egna förelöpare som partiledningen hyllar när den är ute och super på Östersjön.
För att inte tala om ett parti som stod på Hitlers sida när han invaderade Polen.
/B
ja jag brukar alltid tydligöra detta för dom.Särskilt idag när många av dom delar SD´s syn på invadring och Europa samt vilka muslimska dikaturer man bör hålla käften om. Kommunisternas svek mot Europa skiljer dock inte nazipacket från ansvaret att ha initierat och fullföljt det.