Att den statliga massövervakningen främst drabbar helt vanliga och oskyldiga medborgare har integritetskämpar hävdat länge. Edward Snowdens läckor har bekräftat detta på ett skrämmande sätt.
Washington Post har under fyra månader granskat 160 000 insamlade mejl- och chattkonversationer samt tusentals dokument och internetkonton läckta av Snowden och insamlade åren 2009-2012. Detta är den ”bomb” som journalisten Glenn Greenwald hintat om skulle komma som avslutning på NSA-läckorna.
Nästan hälften av dokumenten innehåller namn och väldigt personlig information om användarna. Enligt Washington Post var 9 av 10 som fastnade i NSA:s gigantiska trålning helt vanliga medborgare (även amerikanska, trots att NSA lovat att de inte övervakar amerikaner). En liten minoritet av allt material är insamlad info om verkliga terrorister och legitima mål. Men den stora majoriteten är det alltså inte.
Tidningen skriver:
Many other files, describes as useless by the analysts but nonetheless retained, have startingly intimate, even voyeuristic quality. They tell stories of love and heartbreak, illicit sexual liaisons, mental-health crisis, political and religious conversations, financial anxieties and disappointed hopes. The daily lives of more than 10,000 account holders who were not targeted are catalogued and recorded nevertheless.
Detta är kärnan i problemet. Ska en statlig myndighet verkligen ha tillgång till våra mest intima konversationer med familj, vänner och kollegor? I så fall varför?
Washington Post fortsätter:
Scores of pictures show infants and toddlers in bathtubs, on swings, sprawled on their backs and kissed by their mothers. In some pictures, men show off their physiques. In others, women model lingerie, leaning suggestively into a webcam or striking risque poses in shorts and bikini tops.
NSA:s analytiker beskriver informationen som ”värdelös” men den samlas likafullt in och granskas. Det är oanständigt, upprörande och faktiskt helt oacceptabelt. Dessutom visar det åter igen att NSA har ljugit hela tiden. De övervakar amerikaner. De övervakar vanligt folk utan brottsmisstanke. Och de har gjort det länge.
Jag känner inte de människor som NSA samlat in denna information om, men jag tvivlar starkt på att en enda av dem hade agerat så som beskrivs om de vetat eller anat att en statlig underrättelsemyndighet samlade in bilderna och granskade dem.
Med den information vi har i dag, måste vi utgå från att NSA, FRA eller någon annan myndighet kan se oss när vi använder Skype. Att de läser våra intima chattloggar med flick- eller pojkvännen. Att de kollar våra mejl till bankmannen. Vi måste helt enkelt anta att ingenting vi gör okrypterat på internet är det minsta privat.
Denna vetskap kommer att påverka hur vi beter oss på nätet. Men den kommer dessvärre inte ta död på ”rent mjöl i påsen”-argumentet. Det bygger visserligen på en felaktig föreställning att den som inte har något att dölja ej heller har något att frukta från en fullständig övervakningsstat, men det grundas i en övertygelse om att den enskilde medborgaren inte är intressant för underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter och att detta i sig är en skyddande faktor.
Det kanske mest förfärande är inte statens lögner utan att massövervakningen inte har fått några politiska konsekvenser. Samtliga partier som stöder övervakningen och vill att den fortsätter i oförminskad styrka – såväl i USA som i Sverige – borde vid det här laget ha förlorat allt anseende och vara döda politiskt.
Så är inte fallet. I USA fortsätter i stort sett alla politiska ledare att beskylla Snowden för förräderi och hylla NSA som en patriotisk välgörare. I Sverige har övervakningsdebatten knappt kommit igång, och några rimliga slutsatser av att datalagringsdirektivet förkastats av EU-domstolen dras inte i riksdagen. Tvärtom vill svenska politiker att massövervakningen ska fortsätta på alla fronter.
Det är en minst sagt deprimerande utveckling. Den skulle kunna gå att vända, men inte utan ett brett folkligt uppror. Politiker lyssnar trots allt till opinionen, och om fler stod upp och krävde ett stopp för massövervakningen skulle vi plötsligt se väldigt många svenska politiker börja sjunga integritetens lov. De vet mycket väl vilken hand som föder dem.
Alla har rätt till privat kommunikation. Att den i dag huvudsakligen sker digitalt och att det finns tekniska möjligheter att övervaka den utan att vi märker det fråntar oss ingalunda rätten att kommunicera privat med familj, vänner, kollegor – eller fullständiga främlingar.
Massövervakningen är den viktigaste demokratifrågan i vår tid. Ger vi upp rätten till ett privatliv, ger vi också upp en del av vad det är att vara människa.
Tidigare bloggat:
Den arroganta makten
Makten vet att detta är en frågan som man inte förlorar val på. Reinfeldt & co arrogans i samband med FRA-debatten i Sverige är ett bra exempel att studera för den som vill lära sig mer om modernt politiskt maktspel fungerar. Allt inom den representativa demokratins juridiska råmärken.
Även sådana som tidigare profilerat sig på personlig integritet hoppade glatt i FRA-båten. Centern och Linander är väl kanske de som agerade vindflöjel allra värst, men inte ens i de fallet har det fått några politiska konsekvenser alls.
Att några få idealister och ideologiskt övertygade liberaler vänder borgerligheten ryggen är ett pris man utan vidare betalar. Troligtvis vet man med sig att man sår draksådd, men i dagens kortsiktiga samhällsklimat spelar det mindre roll.
Så dystert tror jag läget är.
Massövervakningen har störst konsekvenser i Ryssland och Kina.
Synd att Anna Troberg och övriga pk-gänget i PP lyckades skjuta dem i sank med allt genus- och massinvandringspynt så det blev omöjligt att rösta på dem.. Så här i efterdyningarna undrar man om inte Troberg var en sabotör på uppdrag från FI (eller den större konspirationen bakom all socialistsmörja som sprids över landet och som fått polishögskolan flyttade till nykommunismens högborg Södertörns Högskola)?
Fundera på varför den flytten var så viktig för dem… snart kommer inte polisen skydda Sverigevänligas sammankomster längre.
Försmaken av det såg vi ju utanför galleri Rönnqvist & Rönnqvist som ställde ut Dan Park men som omedelbart fick besök av polisen som på order av mobben av vänsteranhängare utanför beslagtog flera tavlor och konstnären själv, varpå de lämnade galleristens öde åt vänstermobben som kastade sten genom galleriets fönsterrutor.
"– Visst skojade vi om att Dan skulle gripas, men aldrig i vår vildaste fantasi hade vi kunnat föreställa oss att det skulle hända. Nu vill jag lämna Sverige, säger Henrik Rönnquist till tidningen."
http://www.d-intl.com/2014/07/05/chockad-gallerist-vill-lamna-sverige/
Rationellt kan vara att ställa frågan: vad staten vill med vår information. Därmed har jag sammanställt en rankning i fallande ordning:
1: motverka terrorism
2: motverka främlingsfientlighet
3: motverka att barnporr sprids på Internet
4: kartlägga svenskar så staten kan ha tillgång till information i ens dator om de behöver få reda på någonting till en utredning.
Ja, jag är absolut emot terrorism, främlingsfientlighet (och vem är främlingsfientlig? Den som inte öppnar dörren för främlingar? Den som inte hälsar artigt varje gång den ser en person som är svart, brun eller har en nyans av gul i sin hudfärg?) och barnporr. Men det legitimerar inte att staten lusläser datatrafiken av svenska medborgare.
/ Magne
Piratpartiet förlorade inte valet för att de var för "PK". Piratpartiet förlorade valet för att media hade F! att gulla med.
Kombinera detta med att media även hade SD att fasa över. Många osäkra SD motståndare valde säkrare, mer uppenbart radikala, vänsteralternativ än PP.
Heck, jag har snackat med folk som inte röstar PP just därför att de är oroliga för att partiet, som är så oetablerat, kan bli högerextremistiskt.
Brooke:
De du snackat med kanske lider av vanföreställningar och/eller inte är representativa? Oroa sig för att PP skulle vart på väg att bli högerextremistiskt? Tillåt mig att brista ut i högljutt skratt…
Sen, vad är det som egentligen som är så ultrahöger med SD? Är inte de ett mittenparti med lite sossesmak och en restriktiv invandringspolitik (+ förmågan att röra om i svenska stelnade politiker-grytan..)? De värnar ju folkhemmet och alla andra såna där saker som klassiska högermänniskor ogillar..
Liberala teorier tycker jag står mer till höger än SD, högerpolitik för mig är när människor förväntas ta eget ansvar för sina liv, vänstern det motsatta – kollektivet ska ta ansvar för allas liv, ingen är individuellt ansvarig för sina med- eller motgångar. I korthet.
Jag köper hellre teorin om att nätmänniskor som ogillar etablissemanget i hög grad valde SD då SD inte tillhör detta. FI och MP är i allra högsta grad en del av etablissemanget, t.o.m. de som sätter dagordningen för etablissemanget.
Kombinera det med journalisternas slagsida åt dessa partier så är det FI och MP som är norm och etablerad pk-politik i Sverige. Jag tror inte PPs väljare uppskattar detta. Självklart finns det väl undantag åt alla möjliga håll, men SDs EU-vals resultat visar att personer som är benägna att rösta i EU-valet röstade SD i år. Var kom de ifrån annars? SD väljare är ju kända för sitt soffliggande i EU-valet sen tidigare.