I fyra år har Reinfeldts andra ministär förvaltat makten. Den har överlag misslyckats med att få igenom sin ekonomiska politik i riksdagen, vilket lett till total stiltje.
Den gångna mandatperioden har därför karaktäriserats av handlingsförlamning. Samt, förstås, ständiga markeringar mot Sverigedemokraterna – däribland genom regeringens asyluppgörelse med Miljöpartiet.
Emellertid har inga ansträngningar gjorts för att minska sysselsättningsgapet mellan svensk- och utlandsfödda, att komma tillrätta med den enorma bostadsbristen eller att rädda en skola i fritt fall. Däremot har Alliansen försvarat FRA-lagen, skärpt sexköpslagen och slagit vakt om datalagringen.
Visst är regeringen medveten om att Arbetsförmedlingen havererat. Men de föreslår inga större åtgärder. Visst är regeringen införstådd med bostadsbristen. Men i stället för att ta itu med ett av grundproblemen – hyresregleringen – väljer Alliansen att satsa på s.k. Attefallshus och ta andra pyttesteg. Alliansens satsningar för att vända trenden i skolan är precis som allting annat otillräckliga.
Kristdemokraterna har skakats av inre stridigheter, Centerpartiet likaså. Båda dansar på fyraprocentsspärren. Moderaterna har blivit alltmer maktfullkomliga och månne börjat drömma om ett tusenårigt rike med Reinfeldt & Borg som eviga husgudar. Och Folkpartiet – ja, de fortsätter att leta enkla lösningar på komplicerade problem.
Det sista slaget mot Alliansens trovärdighet kom när det blev känt att Migrationsverket begärt ytterligare 48 miljarder i anslag under de kommande fyra åren för att klara sitt uppdrag. Pengar som nu måste plockas ur luften.
Samtidigt fortsätter myndigheten att skriva upp prognoserna för invandringen, senaste siffran för 2014 är 100 000 personer. Det säger sig självt att allt detta sammantaget – bostadsbrist, en skola i kris, ett arbetsmarknadspolitiskt fiasko och en hög flyktinginvandring – inte är en särskilt framgångsrik kombination.
Man måste välja. En hög invandring av lågutbildade, en generell välfärdsstat eller en hårt reglerad arbetsmarknad. Man kan ha två, men summan av alla tre är förödande, och konsekvenserna har vi ännu bara fått en försmak av. Alliansen vill inte välja, och har inte gjort några ansträngningar att prioritera heller.
Efter fyra år på tomgång fick så Alliansen till slut soppatorsk. Om opinionsläget står sig är inte bara Alliansens tid slut. Då är även Reinfeldt slut som partiledare. Ty vad är nästa steg för ett parti som i jakt på att bli ”statsbärande” kastat all ideologi och allt politiskt idéarbete överbord och efter fyra år är tillbaka på samma nivå som efter 1998 års val?
Moderaterna har ömsat skinn så många gånger under Reinfeldts ledning att partiet inte känns igen. Vare sig av potentiella väljare eller av partiets aktiva.
Det är dags att lämna bryggan, kapten Reinfeldt. Ditt skepp har sprungit läck och du har ingen aning om hur det ska lagas.
Utvidgat självskadebeteende får bli diagnosen på Reinfeldt.
…visst är det så, Reinfeldt et al är slut,men vad vill vi ha istället?
Det är just den frågan som skapar en politisk apati bland liberaler just nu.
Jag påstår att problemet är de tre små dvärgarna, C, Fp, Kd. De lyckas inte hantera politikområdena de får i förläning, de är förvirrade och en belastning för alliansen. Skulle de ta 10% var skulle majoriteten vara ett faktum.
Om man vidare antar att Alliasen förlorar så får vd nu S stökar ihop får M antagligen 4 år i opposition och därför 4 år att planera nästa val.
Därför får Reinfeldt gott om tid att använda sin karisma, politiska talang och maktkärlek till att sitta kvar.
/B
B:
Moderaterna måste öppna sina hjärtan för stackars Fredrik…
Reinfeldt öppnar sitt hjärta:
http://affes.wordpress.com/2014/08/21/fredrik-reinfeldt-oppnar-sitt-hjarta/
😀
En person som inte lade så mycket energi på analys av Reinfeldts tal förra lördagen, utan nöjde sig med att jubla, var vår ordförande för Sveriges unga muslimer:
http://4.bp.blogspot.com/-xpLK0YCsuIU/U_nMr4IiihI/AAAAAAAAI2Y/InGxZNZHNbU/s1600/Musa%2Btweet.jpg
(skärmdump twitter)