Någon på public service tyckte att opinionssiffrorna för Fi har varit lite för svaga på sistone. Partiet har hamnat i medieskugga, vilket är en ovan sits för ett parti som konstant haussats och hyllats i medierna under det senaste halvåret.

Varför då inte presentera en mätning som visar att 47 procent kallar sig feminister och att 72 procent anser att frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor är ”ganska” eller ”mycket viktig”? Sagt och gjort.

Men att vara feminist är inte nödvändigtvis detsamma som att vara för jämställdhet. Inte sällan är det raka motsatsen.

Den feminism som Fi står för, och som många stats- och radikalfeminister inom såväl de rödgröna partierna som (tyvärr) borgerligheten delar, är en kamp för kvinnlig överordning. Inte jämställdhet. Fi:s partiprogram är enögt fokuserat på kvinnors situation. Inte på jämställdhet mellan könen.

Detta betyder att områden där kvinnor upplevs som diskriminerade prioriteras och lyfts fram, medan motsvarande områden för män ignoreras. Ett tydligt sådant exempel är att Fi vill satsa på att förbättra kvinnors arbetsmiljö – trots att nästan alla som dör på sitt arbete är män.

Kan man vara för jämställdhet mellan könen och samtidigt inte vara feminist? Klart att man kan. Men i Sverige ses det som suspekt. Den som inte är feminist ifrågasätts och hånas.

Reinfeldt avkrävs ständigt svar på varför han inte kallar sig feminist. Detsamma gäller Göran Hägglund. Jimmie Åkesson gjorde i sitt sommartal en stor grej av att han inte är feminist (och inte bara avstår från att kalla sig det), vilket säkert lockar en del väljare som är heligt trötta på den statsfeministiska doktrinen.

Det återstår att se hur stor feministfrågan blir i årets valrörelse, och om public service kommer ta chansen att lyfta in den i slutdebatterna.

Den här gången kommer dock inte Fi att få stå i samma rampljus som under EU-valrörelsen. De sitter nämligen inte i riksdagen. Och jag kan nästan lova att de inte kommer göra det efter den 14 september heller.

Då är i alla fall något vunnet.

Tidigare bloggat:
Feministpopulisterna