Valrörelsen har dragit igång, och Vänsterpartiet visar just nu vilken förvirrad och oseriös politik det står för.

Några nedslag…

Larmklockorna ringer på alla möjliga håll. Migrationsverket behöver pengar. Ett tillskott på 48 miljarder kronor under de kommande fyra åren, närmare bestämt. Kostnaden för handläggning och inte minst för asylboenden väntas fortsätta öka. Just nu väntar 11 000 flyktingar på en kommunplacering. Orsaken till att vissa får vänta i flera år är enkel: bostadsbrist.

Den extrema bostadsbristen på många håll i Sverige har fått privata entreprenörer, som Bert Karlsson, att öppna boenden för de asylsökande. Migrationsverket upphandlar dessa tjänster. I vissa fall har myndigheten i panik placerat människor på campingar, och jämfört med en sådan lösning är nog Bert Karlssons boenden att föredra. Men det kostar förstås väldigt mycket pengar.

Mitt i allt detta vill Vänsterpartiet förbjuda vinstdrivna asylboenden. Ursäkta, men är de dumma på riktigt? Migrationsverket placerar inte hos Bert Karlsson för att de tycker särskilt mycket om att stoppa pengar i hans plånbok utan för att de inte har så många alternativ.

Vänsterpartiet står bakom den rådande flyktingpolitiken. Var ska människorna ta vägen om alla privatdrivna asylboenden plötsligt försvinner? Jo, Jonas Sjöstedt föreslår att staten tar över allt ansvar. I ett första skede ska 3 000 bostäder byggas i moduler, föreslår vänsterledaren.

Problemet är att med de bygglagar och -regler som gäller i Sverige, och som Vänsterpartiet inte vill lätta på, tar det runt sju år från planering till att bygget är klart (det är händelsevis även mediantiden för en flykting att få sitt första jobb i Sverige).

Moduler går månne snabbare att sätta upp (Sjöstedt hävdar tre år), men 3 000 bostäder räcker ingenvart när vi redan i detta ögonblick har 11 000 som väntar på en bostad. De kommer blir betydligt fler. Oförståelsen för vilka utmaningar som Migrationsverket ställs inför är förbluffande, och Vänsterns lösningar bara tändvätska på brasan.

Ett annat exempel där Vänsterpartiet saknar markkontakt är arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen klarar inte av att ge nyanlända det stöd i etableringen på arbetsmarknaden som myndigheten är ålagd. Orsaken stavas brist på resurser (men det handlar sannolikt även om ett omfattande metodproblem).

Vad vill då Vänsterpartiet? Jo, behålla de höga ingångslönerna (helst höja dem), stärka fackens makt, behålla regleringarna på arbetsmarknaden som gör att tröskeln in blir oöverstiglig för de flesta flyktingar. Och givetvis beskatta arbete ännu hårdare. Detta är ett perfekt recept för cementerat utanförskap för de som i dag står allra längst från en egen försörjning. Vänstern har heller inga planer på att i grunden förändra Arbetsförmedlingen, en av Sveriges sämst skötta myndigheter.

Vänsterpartiets plakatpolitik skapar eller förvärrar de problem den hävdas lösa. Det är fråga om fint förpackad galenskap. Därför är Jonas Sjöstedt alla nyanländas värsta fiende.