Sedan den nyfrälste feministen Joakim Lamotte blev pappa till en dotter har han letat patriarkala strukturer och könsroller i varje skrymsle. Den här gången riktades eggen mot Coop.

Butiken hade nämligen barnskor med hög bakdel (ej klack). När Lamotte såg detta ”brast” något inom honom, därav den upprörda debattartikeln.

Coop backar, förstås. Skon dras tillbaka med motiveringen att den inte är förenlig med företagets värderingar. Vilka värderingar finns i en barnsko, undrar jag då. Förklaringen enligt Coops pressansvariga är att de inte vill sälja barnkläder eller skor ”som bidrar till att befästa stereotypa könsroller”.

En sko med en hög bakdel är alltså ett uttryck för en stereotyp könsroll, om vi får tro Coop. Frågan om vari det skadliga ligger i att bära denna sko förblir däremot obesvarad. Ty stereotyp är inte nödvändigtvis detsamma som skadlig. På vilket sätt en flicka i treårsåldern skulle fara illa av att ha de där skorna på sig får vi sväva i ovisshet om.

Föräldraansvaret tycks som bortblåst. Eller kanske snarare förändrat. I dag ska en förälder anmäla sådant som anses skadligt eller oönskat i idealbilden av samhället som det egna barnet ska växa upp i. Ingen har tvingat någon att köpa de där skorna till sitt barn. Men det spelar ingen roll. Bara det faktum att de står där på hyllan räcker för att uppröra.

Det finns ett väldigt enkelt sätt att bekämpa sådant man inte tycker om: köp inte. Om för få köper skor som befäster stereotypa könsroller, vad de nu betyder, kommer de inte längre saluföras. Så löser marknaden problemet åt oss.

Att alltfler föräldrar tycks likställa föräldraansvar med ett behov av att anmäla och kritisera produkter de inte gillar är kanske ett tecken så gott som något på att vi lever i kränkthetens och ansvarslöshetens tidevarv.

Men det är också en ett bevis för att många av dagens medborgare ser som sin uppgift att rensa samhället från sådant de personligen inte tycker om. Precis så skapar vi i förlängningen ett tråkigare samhälle.