Jag måste säga att jag är oförskämt glad att slippa vissa av de ministrar som nu lämnar regeringen och i vissa fall även riksdagen. I synnerhet fyra av dem.
Carl Bildt har varit en ogenerad amerikansk knähund under Alliansens hela regeringstid (i detta avseende har den ryska propagandan faktiskt rätt). Jag hoppas att hans tid som svensk toppolitiker nu är slutgiltigt över.
Erik Ullenhag har varit en helt misslyckad integrationsminister i fyra år (där har Sverigedemokraterna alldeles rätt). Att slippa se hans floskelfyllda nuna försvara regeringens politik är en befrielse.
Maria ”Tänk på barnen” Larsson har varit moralismens röst i regeringen och försvarat såväl alkoholmonopol som en dödlig och inhuman narkotikapolitik. För det sistnämnda har hon fått kritik från Svenska Brukarföreningen och en mängd kunniga debattörer som driver frågan om harm reduction.
Maria Larsson har förstrött återanvänt uttjänta argument för en nolltoleranspolitik som misslyckats kapitalt. För detta bär hon ett personligt ansvar. Extra glädjande är att Larsson även mister sin riksdagsplats och därmed allt politiskt inflytande på riksplanet.
Och så slutligen: Beatrice Ask. En sämre kandidat till posten som justitieminister var förmodligen svår att hitta när Fredrik Reinfeldt skulle sätta ihop sitt lag 2006. Men hon fick förtroende att sitta kvar i åtta långa, hemska år.
Skadorna är tydliga. Under Asks ledning har sexköpslagen skärpts, efter att en politisk ”utvärdering” gett lagen tummen upp. Men det juridiska straffet räcker inte för Ask – hon föreslog som bekant att personer misstänkta för sexköp skulle få gredelina brev hem som markerade för hela hushållet vad den misstänkte var för en filur. Att en justititeminister på allvar föreslår skamstraff är uppseendeväckande. Ask har därutöve visat okunskap och skämt ut sig genom att ta satir om effekterna av droglegalisering i Colorado på fullaste allvar.
Kommer den nya regeringen att besättas av mer kompetenta personer på ovanstående befattningar? Inte alls säkert. Eller kanske ens troligt. Det skulle rent av kunna bli ännu värre, även om det just nu är svårt att föreställa sig vilka spån som skulle överträffa nämnda ministrar.
Men när det väl händer, för jag kan tänka mig att den nya rödgröna regeringen i likhet med alla andra får sin beskärda del av fåntrattar, kommer det förstås skrivas en del om det på den här bloggen.
Det enda jag hoppas på är en hyfsad justitieminister
Inte för att jag tror att det lir bättre men försarsministrarna är ansvariga för FRA och att försvaret suger trots att de ändå får en hel del pengar.
/B
Juholt kommer att sätta standarden om han får nått uppdrag. Tänk dig Urban Ahlin som utrikesminister, paaahahahaha!!
Tänk er Gustav Fridolin som försvarsminister, Åsa Romson som jämställdhetsminister och Ardalan Shekarabi som justitieminister. Skulle kunna bli en intressant åktur.
Du glömde Anna-Karin Hatt som inte kan ett dyft om IT…
Ask är ju som gjuten för att bli ny moderatledare och oppositionsledare att hålla Löfven på mattan.
Sug på den tanken lite.
Angående Beatrice Ask så fanns det faktiskt en sämre kandidat till justitieministerposten 2006, nämnligen folkpartisten Johan Pehrson. Jag var i Uppsala tingsrätt och intervjuade en domare för ngt skolarbete när Reinfeldt meddelade regeringen, var jubelstämning för att Batong-Pehrson inte blev justitieminister.
Ja, Johan Pehrson hade varit värre. I stället för en okunnig lolla utan rättspatos hade vi fått en fascist. Han är dessutom djupt osympatisk och ohederlig (minns honom under FRA-striden och när datalagringen skulle klubbas…).
Märkligt på något sätt att Johan Pehrson lyckas vara mer obehaglig och fascistuös än valfri kandidat från SD, som ju enligt media ska vara de "riktiga" fascisterna…
Vi kommer alltid minnas Erik Ullenag vid sin post som desinformationsminister… så god komiker kommer vi nog inte få se som minister igen.
Jag ska försöka se om tid finnes till att producera ett litet youtube-klipp med Ullenhags top tio framträden. Det vore väl ändå synd om ett "best of" klipp med denne figur inte fanns.
/ Magne
Eskil Erlandson är anledningen jag inte röstade C. Hur är man funtad om man spenderar på Matlandet Sverige? Jag menar, det är ju nog korkat om det varit hans egna pengar.
/B
För min del hade gärna "Nuon-ministern" dvs Annie Lööf ha fått vara med på listan. Jag firade hennes och Tant-gredelins avgång med en rejäl whiskey på valnatten.
Saknar Jan Björklund på listan.
Här kommer ett antal aforismer om de svenska partierna:
Centerpartiet: Vi i Centerpartiet vill att 40 miljoner invandrare inom några år ska bygga landet!
Moderaterna: Sverigebygget, dvs mer lågavlönad arbetskraft och sämre skolresultat!
Kristdemokraterna: Ge oss din röst, så säger jag alla politiskt korrekta floskler som Reinfeldt stipulerat!
Folkpartiet: Vi förstår ingenting. Ullenhag, Ohlson och Wahlström ger er veckans floskel. Denna vecka (precis som alla andra veckor under året): 600000 tusen invandrare går till jobbet varje dag, nej, nu är det visst 700000 tusen invandrare!
Socialdemokraterna: Rösta på oss. Vi lovar att höja skatterna. Öka den sociala oron i samhället. Mindre frihet. Mer av likhet, jämlikhet och jantelag!
Miljöpartiet: Våra språkrör vet knappt vad pengar är för något, de tror nämligen att brist på resurser inte existerar. Både Romson och Fridolin bor ju i Stockholms innerstad, där är det rent och snyggt.
Vänsterpartiet: Ge mig din röst så avskaffar vi friheten totalt och låter staten bestämma när du ska vakna, äta, skita och sova! Dessutom: tro inte att du ska tjäna pengar, det är fult och kan leda till klassklyftor!
Borde kanske säga något om Sverigedemokraterna? Ja, jag är ju för deras politik eftersom de är det enda reella alternativet till en förfriskning i samhället. De är medicinen, inte giftet. De är den dos medicin som man tar när man är rejält sjuk och enbart vill friskna till. Så rösta för medicinen: Sverigedemokraterna!
/ Magne