Politik handlar om att våga drömma om morgondagen. Att ha visioner. Att vilja förändra. Men det handlar också om att stå med bägge fötterna på marken i det vardagliga. Att vara realistisk. Vissa av de politiska partierna har konsekvent svårt med det sistnämnda.

För partiet som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har drömmandet alltid varit viktigast. Dessa partier har inte räknat med att få ett stort politiskt inflytande, vilket gjort att kunnat lägga stolliga budgetförslag och allmänt leva i det blå.

MP har emellertid vuxit till en maktfaktor i svensk politik. Partiet strävar efter att bli tredje största parti. Jag tror visserligen att Sverigedemokraterna kommer att stjäla den positionen i detta val, men till skillnad från SD kommer MP att få reellt inflytande över politiken om de rödgröna blir största block. För första gången kan de sitta i en regering.

Vilket är skrämmande. Ty MP är ett extremt parti på många sätt. Det vill minska försvarsanslagen med en fjärdel (i ett första steg). Det vill avveckla kärnkraften. Det vill chockbeskatta alla trafikanter med en flygskatt och höjda skatter på drivmedel. Det vill att vi ska arbeta mindre. MP leds dessutom av en manshatare.

Det är en verklighetsfrämmande, naiv och infantil politik som väntar vid en rödgrön valseger. Senast fick vi friår. Människor fick ett års betald ledighet mot att en arbetslös gick in och gjorde deras jobb. En stor framgång, tyckte MP. Kostsamt och idiotiskt, tyckte alla andra. Friåret försvann. Men MP vill ha det åter.

Med MP i regeringen och med aktivt stöd av V, som kommer pressa på för högre skatter och fler galenskaper i jämställdhetspolitiken, har Stefan Löfven ingen avundsvärd sits efter en valseger. Då vore det klädsamt om hans parti hade en egen politik att komma med.

Frågetecknen är många. Hur ska Löfven och vänsterpartierna få flyktingar i arbete? Hur ska bostadkrisen lösas? Inga svar.

Någon integrationspolitik att tala om har de inte. De rödgröna har tigit sig igenom hela valrörelsen, vilket är oerhört fegt. Moderaterna har åtminstone sagt att de vill fortsätta med dagens flyktingpolitik och medgett att de inte har några lösningar på de utmaningar som invandringen medför. Löfven har inte sagt flaska.

Det är bra att byta regering ibland. Samma gäng ska inte sitta vid makten för länge, och det är nog definitivt dags för Reinfeldt och Borg att lämna över till någon annan.

Jag är dock inte ett dugg optimistisk till Löfvens möjligheter att föra en framgångsrik politik. Varken när det gäller sysselsättning, bostäder eller skola. Ett skäl till att Socialdemokraterna kastades ut från Rosenbad var att de hade misslyckats på just dessa områden. Löfvens politik innebär ingen kursändring från den gamla politiken.

Vi kommer få se mer av den politik som sossarna drev under 00-talets första hälft. Det gick inte så bra då. Det kommer inte gå bra nu heller. Jag tror därför att en S-ledd vänsterregering kommer få svårt att bli omvald.

En sak vet vi i alla fall: Det är mer hjärta och mindre hjärna i politiken som väntar efter en rödgrön valseger.