Något som förenar både socialdemokratiska och borgerliga regeringar under de senaste 12 åren är misslyckandet med att skapa förutsättningar för utrikesfödda att komma i arbete i lika hög grad som inrikesfödda. 
Under valrörelsen gjorde Alliansen och dess integrationsminister Erik Ullenhag sitt bästa för att dölja detta misslyckande genom att prata om hur många fler som går till ett arbete i dag jämfört med 2006. Men den siffran är ganska ointressant om man inte samtidigt beaktar hur många som inte gör det. 
Alliansen har förstås insett problemet. Annars skulle de inte ha skapat insatser med så kallade instegs- och nystartsjobb, och personer med uppehållstillstånd hade inte fått en etableringsersättning i två år (i praktiken en ersättning för att delta i aktiviteter via Arbetsförmedlingen).
Nu tar Socialdemokraterna över rodret. De har inga genomtänkta idéer kring hur sysselsättningsgraden ska öka bland utlandsfödda. De sade inte ett ord om det i valrörelsen.
LO föreslår att staten går in och finansierar olika beredskapsarbeten. Villkoren måste dock förhandlas fram mellan arbetsmarknadens parter och kan inte bestämmas av regeringen. Där kan det mycket väl komma att stranda.
Så här kommer det se ut under de kommande åren. En fortsatt kass Arbetsförmedling som inte klarar sitt grunduppdrag. Ett växande antal personer i långvarigt försörjningsstödsberoende. Bidrags- och speciallösningar för vissa grupper av människor, insatser som kostar pengar men inte leder till självförsörjning. Och inga nödvändiga arbetsmarknadsreformer. 
Den bristande insikten om vilka åtgärder som verkligen behövs är förbluffande. Avskaffade turordningsregler, sänkta ingångslöner och en betydligt flexiblare arbetsmarknad skulle underlätta inte bara för utlandsfödda utan för alla att få ett arbete.  Det är som bekant inte bara utlandsfödda som har svårt att få jobb.
Steget från ett arbete till ett annat skulle bli kortare och tröskeln för att komma in på arbetsmarknaden från ett utanförskap lägre. Med en sådan politik behövs inga bidragsanställningar för hela grupper av människor. Eller särskilda integrationsåtgärder, för den delen. 
Lika rättigheter för alla, samma premisser oavsett om du är född i Irak, Eritrea eller Mjölby, är den mest liberala och rättvisa vägen. Men den har både Socialdemokraterna och Alliansen valt bort.