Man får nypa sig i armen varje dag.

Att vit, heterosexuell och man numera är den sämsta sortens människa i Sverige är väl känt. Ledande politiker framför hat mot vita heterosexuella män och det anses alltmer rumsrent att bespotta och förtala denna grupp. Ingen generalisering är för dum.

Det handlar om att bryta normer, sägs det. Därför målar rektorn Fredrik Plahn sina naglar i regnbågens färger. Han vill att elever och föräldrar ska fundera över heteronormen.

Men vad ska de fundera över, egentligen? Att det känns konstigt att en manlig rektor målar naglarna? Vad ska en sådan känsla i så fall resultera i? Skuld? Bot och bättring?

Rektorn säger sig vilja skicka ”en utmaning till andra vita gubbar att bryta normen”. Alla får väl måla sina naglar om de vill. Jag tror ärligt talat inte att någon bryr sig särskilt mycket. Ej heller ser jag något negativt i den så kallade heteronormen – så länge alla har samma rätt att vara sig själv. Normer behöver nämligen inte alls vara begränsande.

Det förbaskade normbrytandet börjar bli lite tröttsamt nu. I Sverige har det nämligen börjat gå så långt att den som inte försöker ”byta mot normen”, är normbrytare. I alla fall i vissa delar av landet.

Vilket öppnar upp för en rad roliga protester, när jag tänker efter…

Normbrytare.