Stefan Löfven lovade aldrig Vänsterpartiet någonting före valet. Men Jonas Sjöstedt hade ändå hoppats på lite mer än kalla handen.

Löfvens vägran att ens förhandla med Vänstern inger respekt. Han kommer bilda regering med Miljöpartiet och vill inte göra sig beroende av kommunister eftersom Socialdemokraterna även kommer söka stöd över blockgränsen. Nu när Alliansens saga med all sannolikhet är all (även om det kommer ta ett tag för de borgerliga partiledarna att ta till sig detta faktum) öppnas möjligheter för blocköverskridande överenskommelser.

Det var en rasande Sjöstedt som proklamerade att Vänsterpartiets nu går i opposition. Löfvens vägran att sätta sig vid förhandlingsbordet med dem kan tyckas onödigt hård. Men V lär inte fälla en S-märkt budget när alternativet är Alliansens budgetförslag. Inte heller kommer V att rösta för någon annan som statsminister än Löfven. S har därmed lite att förlora på att göra Sjöstedt upprörd.

Allt detta förutsätter dock att Sverigedemokraterna inte gör gemensam sak med Alliansen. Jimmie Åkesson har sagt att SD ska lägga sin egen budget. Jag tror därför inte att de kommer att rösta på Alliansens förslag för att fälla Löfven.

Efter detta succéval finns liten anledning för SD att tvinga fram ett nyval. Löfvens första budget bör därför vara någotsånär säker.

Men det blir en skakig regering. S+MP är mindre än allianspartierna och SD:s roll som vågmästare har stärkts. Räkna med oheliga allianser när allianstänket börjat släppa taget om borgerligheten.

Gårdagens mest positiva nyhet var att vi slipper kommunister i regeringen. Det är illa nog med gröna feminister.