Det har varit en avslagen valrörelse helt utan glöd. Ideologi och visioner har ersatts av blöt pragmatism och sifferexercis.

Partiledarutfrågningarna i SVT var talande för detta. De beskrevs som väldigt hårda, men handlade huvudsakligen om att sätta dit politikerna för glömda siffror och räkneexempel. Vad dessa toppolitiker vill med Sverige, hur deras visioner ser ut, lämnades därhän. Utfrågningarna kom således mest att likna läxförhör och kan knappast ha varit särskilt upplysande för flertalet väljare.

Därtill beslöt statstelevisionen att satsa på underhållning i denna valrörelse. Tesen tycks ha varit att det här med politik är så komplicerat och svårt, att gemene man måste få en förenklad version serverad, förklädd till underhållning. Det hade inte förvånat om SVT bett Glada Hudikteatern framföra en sång för att beskriva det svenska valet på väljarnas begränsade språk.

Public service har visat ett folkförakt genom sitt sätt att förpacka det svenska valet i underhållningens glada och lättsmälta färger. Var är förbjupningarna? De intressanta analyserna som inte handlar opinionsmätningar eller maktkonstellationer?

Visst kan politik vara komplex. Ty verkligheten är komplex. Partiers mål är att beskriva denna komplexa värld i så enkla termer som möjligt, och servera lösningarna på upplevda problem utifrån samma devis.

Mediernas mål bör däremot vara att granska denna förenklade bild. Ifrågasätta den. Analysera den. Komplettera den. Inte att förenkla en redan förenklad bild ytterligare. Men ingen verkar bry sig, så varför anstränga sig?

Jag ser inte direkt fram emot valvakan med en gaggig Sören Holmberg och en bunt indolenta programledare…