Till Sverige kommer runt tvåtusen asylsökande i veckan. Den generösa asylpolitiken, med stöd av sju av riksdagens åtta partier, gör Sverige särskilt attraktivt att söka asyl i. Medelhavsländer som Italien och Grekland, dit många flyktingar först kommer, släpper mer än gärna vidare människor norröver.
Att öppna dörren, eller våra hjärtan, är inte det svåra. Det knepiga börjar när människor kommit hit. Var ska de bo? I väntan på beslut, vilket på grund av det hårda trycket på Migrationsverket blir en allt längre tid, placeras människor i upphandlade lokaler av varierande kvalitet. Paniken i att hitta platser är ofta påtaglig.
Den svåra bostadsbristen gör emellertid att även sökande som fått sin ansökan beviljad och borde slussas ut i samhället blir kvar. Tusentals personer med beviljade uppehållstillstånd sitter fast. Det finns inga bostäder, och utan en riktig bostad är det hart när omöjligt att få en egen försörjning. En tid av ingenting börjar.
Den öppna dörrens politik leder till en rekordstor tillströmning av asylsökande. Det är bra, har riksdagen bestämt. Människor som flytt sina liv och lyckats ta sig till Sverige har visserligen räddat livhanken. Men deras mål var knappast att sitta på ett asylboende och göra absolut ingenting i månad efter månad. De vill få ett normalt liv igen.
Det är ett gigantiskt bekymmer att det inte finns någon plan för hur mottagandet ska gå till, inte ens i den akuta fasen. Allt löses väldigt ad hoc. Svenska politiker som talar om öppna dörrar och hjärtan borde ha börjat där, i planeringen av mottagandet och integrationen. Inte i andra änden. Nu får många som kommer till Sverige aldrig en riktig chans. De hamnar omedelbart i passivitet.
När Annie Lööf (C) i valrörelsens slutdebatter kallade Sverige en humanitär stormakt för att ”vi tar hand om människor” pekade hon på just vad som är fel i den svenska asyl- och migrationspolitiken. Den ser på människor som kommer hit som inkapabla och hjälplösa. I själva verket borde vi förutsätta att en person som flytt till Sverige ända från Syrien eller Somalia är en synnerligen kapabel person.
Självfallet behövs viss hjälp i början, bland annat med språket. Men genom att ställa större krav på dem som kommer skulle vi visa att vi tror på deras egen förmåga. Riksdagen har dock valt passivitetens politik. Vi ska ”ta hand om”, för att det får oss att känna oss stora inombords.
Hellre tio passiva flyktingar på ett boende en än självständig ute i samhället. Då känner Annie Lööf och hennes kollegor stolthet.
Borde det inte snarare stå:
Hellre tio passiva flyktingar på ett boende än tjugo självständiga ute i samhället.
För bara några decennier sedan fanns det inget "aktivt mottagande", med flyktingförläggningar och arbetstförbud, utan dem som kom hit fick jobba och stå på egna ben.
Menar Hans att det är bättre om de dör i Irak eller Afrika, än att de kommer hit och får leva utan skattefinansierad trygghet säkrad av staten? För deras egen skull?
Jag menar att vi passiviserar människor på ett väldigt osnyggt sätt. Vi socialtjänstifierar dem, om ordet tillåts, trots att detta i hög grad är kapabla människor som haft arbete. Genom att i praktiken avskaffa försörjningsansvaret vid anhöriginvandring
Det är klart att livhanken kommer först. Men jag tror inte att den svenska migrationspolitiken är vad många asylsökande hoppas på när de söker sig hit. Vilken politik är det att släppa in människor och sedan slänga in dem i långvarig passivitet på olika boenden? Eller på ombyggda hotellanläggningar i glesbygd där det varken finns arbeten eller bostäder? Inser du vad detta gör med människor på sikt?
@ Hans Li Engnell
Försök inte slingra dig.
Istället för att som liberaler förespråka att invandrarverket avskaffas (med förläggningar, handläggare, generaldirektör och allt), och tillåta flyktingar komma hit på villkoret att de inte är berättigade till välfärdsstatens utbetalningar, flirtar du öppet med sosserasisterna.
Jag fortsätter hävda: det är volymerna som är huvudfrågan. Placera 200000 människor årligen från tredje världen i Sverige och här är resultatet – totalt haveri, passivitet. Vad ska människorna göra då? De kan inte svenska, somliga är analfabeter. Är de anpassade för att gå direkt ut i den svenska arbetsmarknaden? Ska de öppna egna företag? Inom vad? Hemtjänsten, städ- eller byggbranschen? Ska de arbeta som arabiskt-talande poetiker? De konkurrerar snarare enbart ut svenskar i yrkeskategorier där högre utbildning inte behövs.
Hur vi än gör det kommer det ta ett antal år innan de kan språket, har en någorlunda insikt i det svenska samhället och därmed kan ha ett kvalificerat arbete.
Jag förstår inte det här. Säg sanningen: Sverige behöver inte ta emot dessa människor, Sverige har inget ansvar för dem, Sverige har inte arbetstillfällen till dem, Sverige krackelerar pga av den lågavlönade arbetskraften, aka socialtjänstinvandring, från tredje världen.
Journalister pekar ofta på att Canada och Australien är framgångsrika länder, där invandring från andra länder tillåts. Det är för att de har en arbetskraftinvandring. Och inte som i Sverige – en asyl- och anhöriginvandring. Hur svårt ska det vara era retarderade journalister?
/ Magne
Att ställa krav hjälper föga när det varken finns jobb eller lediga bostäder.
Svar till anonym du har fel. Tidigare var det förbjudet för asylsökande att arbeta innan de hade fått uppehållstillstånd var det omöjligt att få arbetstillstånd. Så var det ex under 80 talet när arbetsgivarna skrek efter arbetskraft. Numera kan du få arbetstillstånd medan det avgörs om du får stanna eller ej, men å andra sidan är det enorm brist på lediga jobb framför allt om du inte kan språket
"Istället för att som liberaler förespråka att invandrarverket avskaffas (med förläggningar, handläggare, generaldirektör och allt), och tillåta flyktingar komma hit på villkoret att de inte är berättigade till välfärdsstatens utbetalningar, flirtar du öppet med sosserasisterna."
Man kan diskutera utifrån olika tidsperspektiv. Det ena är vad vi kan göra för att förbättra situationen här och nu. Det andra vad vi kan förändra på längre sikt. Jag har främst bloggat om utifrån det förstnämnda, även om jag inte ignorerat det sistnämnda.
Jag har stöttat tanken på en avskaffad migrationspolitik, och att avskaffa Migrationsverket, tidigare. Det är en av grunderna i min kritik mot dagens migrationspolitik. Människor får gärna komma om de kan försörja sig själva. Jag diskuterade detta utifrån ett kravperspektiv i denna bloggpost:
http://motpol.blogspot.se/2014/08/att-stalla-krav-ar-nodvandigt-och.html
Men det är ju sällan detta som liberaler diskuterar i migrationsdebatten. Då får vi i stället veta att invandring är lönsam, punkt. Som om det var detta vi diskuterade.
Om vi ska öppna gränserna men samtidigt behålla välfärdsstaten (som du ju föreslår) och endast låta en del av befolkningen få tillgång till tjänsterna, skapas en märklig situation. Vem får kvala in? Hur lång tid ska det ta? Kommunerna måste befrias från ansvar för alla bostadslösa och försörjningsoförmögna om detta ska vara möjligt. Då måste du skriva om socialtjänstlagen och avskaffa mängder av social lagstiftning i Sverige. Börja där då.
Människor får gärna komma om de kan försörja sig,alltså arbetskraftinvandring som det finns behov av,eller de som med kapital kan etablera sig,allt annat är överkurs!Håller med Magne när skall retarderade journalister fatta!
Secessionisten vill slå sönder det som finns kvar av välfärd och socialförsäkringssystem. Det är därför han resonerar som han gör.
Problemet är att han i sin argumentation också börjar i fel ände. Han borde argumentera och kämpa för att välfärden ska nedmonteras i samförstånd med svenska medborgare under ordningsamma former. Istället vill han knäcka välfärdssystemet med den oansvariga migrationspolitiken, som iom den kraftiga sugpumpen (läs socialförsäkringssystemen o div. bidrag) gör att det strömmar in ohanterliga mängder människor varje vecka. Som inte får "jobba och stå på egna ben." De tvingas in i passivitet, pga av välfärdssystemen. Så din huvudmotståndare är välfärden, lägg ditt krut på att övertyga folk om det istället för att nedmontera gränsövervakningen.
Det skulle aldrig komma så höga antal om det inte vore för sugpumpen. Secessionistens mål torde således vara att stänga av sugpumpen FÖRST, och SEN prata om en tillåtande och generös gränsövervakning.
Sen måste jag fråga en sak, tror secessionisten att starka och erövringstörstiga alfahanar kommer att lägga ner sina maktanspråk och erövringslusta vid införandet av frirörlighet och en upplösning av ordningsmakten? Är det inte så att dessa krafter kommer släppas lös och vips sitter vi i MadMax-samhället med pickup-truckar utrustade med tunga maskingevär, rattade av ligister i skägg och rånarluva, som åker runt och driver in skatt från "de fria människorna"?
Socialisterna är helt överlyckliga över tiggarinvasionen för nu har de fått det trasproletariat de har saknat i Sverige sedan 50-talet för utan fattiga i landet har de inget argument för sina marxistiska slagord och dogmer.
Alliansens nyliberaler är nästan lika lyckliga dom över såväl tiggarinvasionen som anhöriginvandringen och flyktingtsunamin så att dessa till slut överbelastar de sociala trygghetssystemen till den grad att de kraschar. Inom en snar framtid kommer de som har råd att skaffa sig privata socialförsäkringar och de som inte har råd blir lätta offer för underbetalda jobb.
Borgerliga och socialistiska politiker använder ständigt samma gamla slitna argument ("människovärde", "humanitet", "antirasism" etc) och de använder samma medel men har olika mål och syften.
Bland borgerliga debattörer finns det åtminstone både liberaler och konservativa som medger att det inte går att kombinera fri invandring med generell välfärd och anständiga minimilöner och beroende på inriktning föreslår man att kompromissa med en av de tre storheterna. Den pragmatiska delen av S landar rimligen i en återreglering av den fria rörligheten men pga likheterna med det onämnbara missnöjespartiet kommer man inte att offentligt medge detta.
Erik S
Inte så mycket förtroende för den fria marknaden och en önskan om centrala planer.
För att citera Dr Dängrot, "nää, jag är skeptisk".
/B