Det räcker inte med införandet av ”hen”. Kampen tycks vunnen sedan SAOL tog in ordet. Nu ska ”man” bort och ersättas av ”en”. Det förstår ju vem som helst att vi inte kan säga ”man” hela tiden. Upp till kamp mot det maskulina språket!

Min första reaktion (efter den obligatoriska sucken) är: Jaha, ska alla börja prata som Åsa-Nisse nu?

Men så inser jag att om vi ska ta maktstrukturerna i språket på allvar, finns ju betydligt mer att göra än att bara byta ut pronomen. Då måste det tas ett helhetsgrepp om hela språket. Nu om någonsin behövs det feministiska helhetsperspektivet!

Faktum är att ”man” används väldigt frekvent i vårt språk. Så när det feministiska maktövertagandet är fullbordat kanske vi pratar så här i stället:

En kommer från Enchuriet och håller på Enchester United. En är tidvis enodepressiv och jobbar som ennekäng. En firar gärna semester på Enhattan. En älskar endelmassa. En röstade inte i valet eftersom en inte ens vet vad en endatperiod är. En pratar flytande endarin och skäms ibland för enskligheten.