Fredrik Reinfeldt har lämnat den svenska inrikespolitiken. Under förmiddagen tackades han av i riksdagen. Nu återstår att se om han tar ett prestigefullt internationellt toppjobb. Han lär i alla fall inte slå sig ned i ett jordbruk i Sörmland.
Alla partiledare överlämnade presenter till den forne alliansledaren. Det var böcker, en gryta, ett verktygsbälte. Men också ett inramat gåvobrev till flyktingorganet UNHCR från Jimmie Åkesson. Låt mig gissa att Reinfeldt inte kommer hänga den ovanför sängen.
Reinfeldt har varit betydelsefull för borgerlighetens nyvunna självförtroende. Efter valförlusten 2002, då diskussionen om borgerlig kannibalism alltjämt var levande, såg det mörkt ut. Socialdemokraterna hade fått närmare 40 procent av rösterna, Göran Persson satt trygg. Bara fyra år senare kastades sossarna ut från Rosenbad och en borgerlig fyrpartiregering tog plats. Den höll i åtta år. Nyckeln till valsegern var tvivelsutan bildandet av Alliansen.
Det började ganska bra. Reinfeldt utnämnde flera oväntade ministrar. Tyvärr tvingades Cecilia Stegö Chilò bort från posten som kulturminister innan hon ens hunnit bli varm i kläderna. Snart hade vi en tämligen ordinär ministär.
Men monopol avskaffades. Skatter sänktes. Valfriheten ökade. Det kändes som om ett borgerligt värderingsskifte var på gång. Som om alla de där löftena om frihet och egenansvar som vi hört så många gånger från borgerliga i opposition äntligen var på väg att förverkligas.
Riktigt så enkelt var det förstås inte. För samtidigt som Alliansen sänkte skatterna för alla som arbetar, höjde de skatterna på tobak och alkohol. När regeringen med ena handen slog vakt om valfriheten i vård och skola, skärpte den med den andra en ovärdig morallagstiftning som sexköpslagen. Alliansen har under Reinfeldts ledning bidragit till att Sverige i ännu högre grad blivit ett sexualfientligt och paternalistiskt land.
Underdånigheten mot EU och USA har förstärkts ytterligare. Övervakningsstaten har byggts ut, och ingen vet egentligen vad FRA sysslar med eller om det ens är lagligt. En jakt på fildelare har inletts, trots löften om motsatsen. Alla svenskars digitala liv lagras nu av svenska myndigheter i samarbete med bland andra USA.
De sista fyra åren blev en tid av förvaltning och idétorka. Trots ökat väljarstöd förlorade Alliansen sin riksdagsmajoritet, vilket gjorde att väldigt lite kunde uträttas. Det kanske inte spelade så stor roll eftersom både Reinfeldt och hans allianskollegor verkade tycka att de var klara med sitt projekt.
Reinfeldt valde att i sitt sista riksdagsanförande som moderat partiledare lyfta fram öppenhet och tolerans som frågor han är stolt över att ha drivit. Han nämnde naturligtvis inte den dödliga cocktail som en misslyckad arbetsmarknadspolitik, en havererad bostadsmarknad och en övergenerös migrationspolitik resulterar i. Den kommer den nya riksdagen få sörpla i sig under de kommande åren.
Reinfeldt lämnar över ett land med solida statsfinanser. Det är hans främsta bedrift. Men jag är tyvärr ganska pessimistisk beträffande utvecklingen på en rad stora avgörande frågor. Det gäller skolan. Det gäller arbetsmarknaden. Det gäller bostadsmarknaden. Det gäller flyktingmottagandet. Reinfeldt har personligen varit en stark motståndare till viktiga reformer på en rad områden, allt för att hålla sig väl med facket och potentiella LO-väljare.
Det saknas insikter hos både regering och opposition, och därmed saknas även lösningar för hur människor i långt utanförskap ska kunna få ett jobb, hur människor som kommer till Sverige ska bli självförsörjande inom rimlig tid, hur bostadsmarknaden ska kunna fungera igen och hur raset i skolan ska stoppas.
Stefan Löfven sade i sin regeringsförklaring att hans regering övertar ett Sverige i ett allvarligt läge. Det stämmer att läget är allvarligt på en rad områden. Men Löfven själv har inget annat än fromma önskningar och förhoppningar att komma med.
Reinfeldts arv av att inte ta itu med de stora frågorna kommer därför leva vidare.
Reinfeldts arv är Öppenhet, med stort Ö! Han är den godaste, mest tolerante och älskande statsministern Sverige någonsin skådat. Kan någon komma att toppa den bedriften? Det är knappast troligt.
Ja, vi kommer knappast lösa bostadsbrist, arbetlöshetsfrågor etc. inom denna mandatperiod. Frågan är hur de ska lösas. Är det någon som har bra svar? Sveriges demografi har förändrats, och det något rejält. Brasilien och USA är väl närmast oss – demografiskt. Kanske vi bör sikta in oss på att likna de länderna?
/ Magne
Skulle Reinfeldt kunnat ta itu med de stora frågorna, ens om han velat?
"Democracy is the theory that the common people know what they want, and deserve to get it good and hard. " – H.L. Mencken
http://www.mises.se/2014/09/09/ett-meddelande-till-valboskapet/
@ Magne
Vem är "vi"?
Geografiskt, urbant och demografiskt hör t.ex. Skåne till Storköpenhamn. Det geografiska Nordkalotten, identiskt med det kulturella Sameland, är uppskuret av "berlinmurs"-statsgränser. Etc. Den svenska staten är klart okulturell och oekologisk i sina avgränsningar.
Den svenska staten, eller Volkhemmet som sverigedemokraterna avgudar, liknar fortfarande mest den i Aldous Huxleys Du sköna nya värld, som Roland Huntford beskrev i sin klassiska bok "The New Totalitarians".
eindtijdinbeeld.nl/EiB-Bibliotheek/Boeken/The_New_Totalitarians__Brave_New_Sweden___1980_.pdf
Jodå, Reinfeldet åstadkom en del, främst på skatteområdet, och man ska inte ta ifrån honom att ha bröt det socialdemokratiska maktabonnemanget. Socialdemokraterna är inte längre staten. Det hade aldrig mer renläriga gammelmoderater kunnat göra, fasta i sin Bohman-föreställning om partiet som de var.
Kanske att det inte var möjligt att göra mer i ett land där alla som vill politiskt förändring måste förhålla sig till en socialdemokratisk idévärld.
Men för mig är det bestående att Reinfeldt var den som alienerade ideologiskt borgerliga kärnväljare. Dessa är kanske inte så många men de är viktiga för en borgerlig idédebatt, som är det fundament som skulle kunna bära längre än 8 år.
Att dessa gått förlorade, och t.o.m i värsta fall aktivt motats bort av Reinfeldt, är dessvärre alltför tydligt. Det kommer att ta mycket långt tid, flera politiska generationer, att reparera den skadan. Om det ens någonsin är möjligt.
8 oktober 2014 13:35:
Jag förstår att du inte vill leva i Sverige, utan snarare vill leva i ett självständigt "Scania", "Bouslän" eller vilket län du nu planerar att leva i. Var finns era företrädare ute i landet? Varför bedriver ni inte secessionister politik för er idé? Du tycks vara en enstöring som skriker för att få uppmärksamhet. Skicka in dina idéer till Svd, DN eller mindre tidningar ute i landet, och se om du får gehör. Jag kan faktiskt tänka mig secession till viss skala. Det vore utmärkt om du började idéarbetet.
Din drömvärld liknar, dock, mer Thomas Hobbes Utopia. Där ute på ön Utopa kan du gott dricka kaffe och äta bullar, så kan vi svenskar ägna oss åt att finna en duglig regering.
/ Magne
S+mp försöker sig på att bli statsbärande storebrorsparti; den konfiskatoriska moralen har bara fått ett miljöansikte. Innehållet är det samma.
Reinfeldt har gjort en del idiotiska saker som skärpning av sexköpslagen, införandet av FRA lagen och höjning av lite olika punktskatter. Han har även vägrat att ta en konfilkt med facket om arbetsrätten, sagt en del idiotiska saker som näringslivet och försvaret är ett särintresse.
Men på det stora hela är han den bästa statsminister som Sverige har haft. Han införde en ordentlig arbetslinje, sänkte skatterna rejält, sålde ut många statliga företag och tog bort slaveriet värnplikten. Han tog oss igenom finanskrisen och vi har fått en bättre rättspolitik med straffskärpningar för grova brott.
"Ja, vi kommer knappast lösa bostadsbrist, arbetlöshetsfrågor etc. inom denna mandatperiod. Frågan är hur de ska lösas. Är det någon som har bra svar?"
Det finns många svar. Många lösningar.
Väldigt kortfattat:
Bostadsbristen kan på sikt mötas med att stegvis införa marknadshyror, att ta bort massor av regler som finns för byggandet och som gör det både mer tidskrävande och dyrare att bygga, förkorta planprocesserna genom att begränsa rätten att överklaga. En del föreslogs av den förra regeringen, men knäckfrågan med bruksvärdessystemet vågade den inte röra. SÅ ett av grundproblemet återstår, och det finns ingen som helst intention från den nya regeringen att förändra detta.
På arbetsmarknaden behöver trösklarna in sänkas. Detta genom att underlätta för arbetsgivare att friställa folk. Om det blir lättare att sparka anställda kommer det inte att upplevas som en lika stor risk att anställa heller. Rörligheten, flexibiliteten, kan öka. Det är inte en lika stor katastrof att förlora jobbet om man vet att chansen är god att få ett nytt.
Hindren på arbets- och bostadsmarknaden påminner således om varandra. Det har skapats ett inside- och outside-system. Det är väl tryggt och skönt för den som har en bostad eller ett jobb. Men för den som står utanför är det ett helsike att komma in.
Jag tror definitivt på marknadshyror, avregleringar och i största allmänhet mindre statlig kontroll. Jag ser också behovet av att göra förorterna attraktivare. Kommunikationer bör också fungera bättre, åtminstone i Stockholm. I Stockholm kan man bo i förorter utan problem, om nu bara tåg och bussar går i rätt tid, och det även V I N T E R T I D. Gärna att Stockholm stad försöker lyfta upp sämre ställda förorter. Detta för att minska glappet mellan innerstad och närliggande förorter. Det skulle också sänka bostadspriserna i innerstaden.
Sänka trösklarna till arbetsmarknaden: det ska inte innebära sänkta ingångslöner. Snarare ska anställda ha rätt till en lön i proportion till sitt arbete. Sverige bör arbeta långsiktigt för ett kunskapsbaserat samhälle, som producerar moderna tjänster och produkter.
Jag är ju ganska pist off på den nuvarande integrations- och migrationspolitiken, som stjälper detta land ned i fördärvet. Jag vill se kraftiga minskningar av antalet asyl- och anhöriginvandrare till Sverige. Och satsa nuvarande resurser på att homogenisera landet. Utanförskapsområden ska bli attraktiva, och där är skolan nyckeln. Barnen måste ju ha goda resultat i dessa områden om Sverige ska fortsätta vara ett i-land. Det fungerar inte om skolor ska stängas ned och bostadsområden ghettofieras. Säg, vill du bo i Rinkeby, Husby, Rosengård eller kring Fittja? För det första är lägenheterna förfalla, och för det andra stängs skolor ned på löpande band eftersom resultaten är så dåliga. I stället åker ungarna till "vita områden", där undervisningen är bättre och klasserna lugnare.
Det är på tiden att svenskarna vaknar och säger till sig själva: "Jag vet, jag har hycklat om det mesta kring invandring- och integration, men jag är redo att tala sanning nu." Innan dess kan vi bara drömma om att lösa bostadsbristen eller sysselsättningen.
/ Magne
Reinfeldt ÄR frisk!
Räknas psykopati?