När ”Kristina från Duvemåla” har nypremiär på Göteborgsoperan passar Abba-ikonen Björn Ulvaeus på att göra ett statement om migrationspolitiken. Sverige bör ta emot fler asylsökande, anser han.
Björn Ulvaeus gör migrationen till en fråga om empati. Detta är förstås oerhört förenklat, ja direkt fel, men det beskriver väl hur den svenska migrations- och integrationspolitiken ser ut och hur diskussionen förs i dag.
Ulvaeus jämför dagens migration till Sverige med 1800-talets emigration till Amerika. Denna jämförelse har gjorts tidigare. Syftet är att visa att även vi svenskar flytt landet en gång i tiden. 1,2 miljoner svenskar utvandrade till Amerika under den stora emigrationen. Det skedde under en lång tid, från 1800-talets mitt fram till ungefär 1920, och skälet var fattigdom, inte krig.
Det ska sägas att det inte var de allra fattigaste som utvandrade utan mellanskiktet. En resa till Amerika var oerhört dyr, och för att spara ihop till en tredjeklassbiljett på Titanic, exempelvis, behövde många spara i kanske tio år eller längre. De fattigaste hade aldrig den möjligheten.
Men även om likheter finns mellan den stora emigrationen över Atlanten då och flyktingströmmarna till Sverige i dag, bör vi vara noggranna med att påpeka de uppenbara skillnaderna. De svenskar som kom till det stora landet på andra sidan Atlanten steg inte iland i en frikostig välfärdsstat. Det var ingen som bjöd på gratis logi och mat, och ingen fick lön i två år utan att behöva arbeta.
Drömmen var inte heller att bli försörjd utan att försörja sig själv. Den drömmen tror jag flertalet som kommer till Sverige också när.
Men den delas dessvärre inte av det politiska etablissemanget. Där är det viktigare att ”ta hand om”, ty det är tydligen ett tecken på empati. Den som förlorar på denna inställning är i slutändan den som invandrat.
Han är bara ännu en som blundar för verkligheten och han ser troligen inte så mycket av den i sin egen skyddade värld. Förstår inte hur en del kan vara så enkelspåriga och inte kan tänka ett varv till.
Här ser vi Milton Friedman tala om migration till USA innan 1914, som inte hade en välfärdsstat, och USA efter 1914, som hade en välfärdsstat: https://www.youtube.com/watch?v=C52TlPCVDio.
Summa summarum: har du inte en välfärdsstat kan fri invandring vara rationell. Har du en välfärdsstat måste ett visst antal medborgare ha tillgång till sjuk-, tandläkarvård, bostäder, rättsamhälle etc. Men finns inte välfärdssamhället ska var och en klara sig själv, vilket innebär att många människor svälter, dör, lider av sjukdomar, utan att få något stöd från staten. I dagens samhälle har du redan nu bostadsbrist, hög kriminalitet, brist på sjukvård (patienter måste betala flera hundratusentals kronor för att fixa någon åkomma), psykvården brister något ordentligt, och ja, ett riktigt tråkigt klimat i form av åsiktsförtryck från stat och medier, som drabbar befolkningen å det grövsta.
Parallellen mellan svenskarnas resa innan 1914 till USA och den nutida invasionen från tredje världen är absurd utan dess like.
PS
Kan signeringsbiten tas bort? Den har tillkommit de senaste dagarna. Jag finner den mycket irriterande och tidskrävande. Snälla ta bort den om det går, Hans!
/ Magne
"[B]ör vi vara noggranna med att påpeka de uppenbara skillnaderna."
Tino Sanandaji påpekade härom året att USA hade som högst invandring, per capita, strax för första världskriget. Men att landet då hade lägre invandring, per capita, än vad Sverige har idag.
Magne:
Jag har faktiskt inte vetat att den tillkommit, jag har nämligen inte ändrat i inställningarna. Blogger fjärrstyr allt! 😉
Ska kolla över det.
Det är riktigt som Hans säger att debatten i invandringsfrågan styrs av människor som är empatilösa och känslokalla. Dom har stängt av sina känslor för det egna folket, Sveriges land, inklusive vårt historiska, kulturella arv. Sådana människor kallas för "Gutmenschen" i Tyskland. Man gör analysen att dom inte bryr sig om något annat än sig själva. Dom lider inga moraliska kval, vilket är kännetecknande för människor med psykopatiska drag. Man brukar säga att dom använder "känsloargument", men det är ju endast påklistrat. Dom tillämpar bara enkla politiskt korrekta trollformler.
Det enda som egentligen behövs för ett tillfrisknande är sunt bondförnuft. Jag önskar att svenska folket började lita på sitt sunda bondförnuft och gjorde sina röster hörda. Dom måste sluta tro på dogmen om den allomfattande godheten som omfattar hela mänskligheten, vars alla materiella behov måste tillgodoses. Det är ju en lögn. Familjens moral har blivit projicerad på hela mänskligheten, vilket är fullkomligt orimligt. Folk investerar ju hellre pengar i sin katts tillfrisknande än skickar pengarna till Afrika.
Det är nämligen så som empatiska människor fungerar. Kännetecknande för empatiska människor är att dom inte betraktar hela mänskligheten som en stor familj där "alla har lika värde". Det är ju lögn. Folk efterlever inte den idén i praktiken. Det är en helt annan sak att alla ska vara lika inför lagen i domstolssalen. Men att hela svenska befolkningen har lika juridiska rättigheter betyder inte att alla på jordklotet, fullkomligt obesläktade, skall ha rätt att få sina materiella behov tillgodosedda. Vi måste få ett slut på dom här ideologiska tokigheterna och väcka upp det sunda bondförnuftet från dess slummer.
Amnexis:
Välfärden krackelerar, den ökar också linjärt. Räkna med att "godheten gentemot hela jordens människor" då avtar.
Men jag är som du Amnexis: tycker att Sverige bör vara en trygg och fin plats på jorden. Harmonisk. Vacker. Spektakulär. Var kan man ta sig en skön stund i Stockholms stad? I parkerna i Stockholm får man alltid se någon afrikan skrika till sin Afrikapolare: "jag har druckit 5 öl. Jag vill ha 2 till av dig. Ge mig din påse med hasch också. Jag måste bli hög." Kort därefter kommer polisen och måste skicka in busarna.
Fan. Denna stad som jag bor i, Stockholm, går inte att softa ner en sekund. Antingen är det en Amnesty person som menar att vi ska skänka våra pengar till länder vars situation är taskig pga degenerande kultur, en rom som vill ha mina stålar för att skicka till Rumänien eller köpa en mobil och någon hamburgare från McDonald's att äta, en full afrikan som sitter i parken pratar om sin fylla (kan ju vara trevligt, men det är ju i varenda park fullt av rökande/krökande/hojtande/stökiga afrikaner); och det hela slutar med att man enbart vill hem för att planera för hur man ska få stålar att förflytta sig till ett normalt land, där det går att gå ut på en promenad och i lugn och ro åtnjuta en fin dag.
/ Magne