I dag är det 20 år sedan svenska folket med liten marginal röstade ja till medlemskap i EU. Jag vågar påstå att få kunde föreställa sig vilket samarbete EU skulle vara efter 20 år, och hur Sverige skulle påverkas.

Vid folkomröstningen röstade många borgerliga ja för att slippa Systembolaget. Faktiskt. Snusets vara eller icke vara var en annan het fråga. På riktigt. Många hoppades på en liberalisering av Sossesverige. Förändringens vind skulle blåsa in från Europa, var förhoppningen.

Mindre pratades det om vilken effekt på demokratin som detta samarbete skulle få. Hur makten skulle flyttas från de nationella folkvalda parlamenten till ansiktslösa byråkrater i Bryssel och Strasbourg. Hur ett postdemokratiskt Europa skulle växa fram. Hur Sverige skulle åläggas att implementera integritetsfientlig lagstiftning (och alltid sträva efter att vara bäst i klassen).

Vi lovades frihet för människor, varor, tjänster och kapital. Vi fick emellertid en odemokratisk koloss på köpet. De borgerliga partierna har bestämt lagt sig platt för maktförskjutningen till EU och verkar inte bekymras av det demokratiska underskottet i unionen. Det papegojaliknande mantrat om ett ”smalare men vassare” EU bör nog stå de flesta upp i halsen vid det här laget. Floskler gör inte EU till ett bättre samarbete.

Jag tror att vi behöver tacka för vår tid i EU och ta en annan väg. I dag är frågan om EU-utträde död i Sverige. Men den lever i Storbritannien, och ett brittiskt utträde skulle kunna få fart på debatten även i Sverige.

Det sägs att lilla Sverige behöver det trygga EU för att kunna påverka i världen. Utan EU skulle vi stå ensamma och utanför alla internationella samarbeten. Och ändå slöt Schweiz nyligen ett frihandelsavtal med Kina… Det går att stå utanför detta politiska prestigeprojekt och ändå vara en aktiv aktör i världen. Det finns fler exempel på det.

Det är dags att återta kontrollen. Det är dags att lämna EU.

Läs även:
HAX: Jag älskar Europa. Därför avskyr jag EU