Det är smått surrealistiskt att se hur de fyra borgerliga partierna beter sig nu inför budgetomröstningen i riksdagen. Markeringarna mot SD har gått så långt att allianspartierna öppet önskar att deras eget budgetförslag faller så att ett extraval inte tvingas fram.
Sverigedemokraterna kan avgöra budgetstriden. Annie Lööf menar dock att de bara bluffar när de säger att de kan tänka sig att rösta för Alliansens budget. Normalt sett kunde man vänta sig att allianspartierna vore glada över att deras, inte regeringens, budget går igenom. Det är trots allt riksdagen som säger till regeringen vad den ska göra, inte tvärtom.
Men nej. Lööf menar att om SD ser till att Löfvens budget faller är det ”mycket allvarligt”. Då måste man, tycker Lööf, se över budgetreglerna så att partierna bara röstar på sina egna budgetförslag. Detta är häpnadsväckande. Den borgerliga oppositionen vill inte att deras egen politik går igenom i riksdagen. Är verkligen avståndstagandet från SD viktigare än att få igenom den politik som Alliansen gick till val på?
Alliansens stjärnor, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, är borta. Och därmed också mycket av den trovärdighet som någonstans ändå omgav alliansbygget. När Alliansen höll pressträff häromdagen skickades rena rama U21-laget fram. Det var, för att citera Johan Croneman, ”som att lyssna på hur man lagar mat – i radio”.
Svensk borgerlighet verkar sakna krismedvetande. Jag betvivlar att de borgerliga partierna ens förstår varför de förlorade valet eller hur de ska kunna ta sig tillbaka igen. Kanske framför allt varför de ska ta sig tillbaka. Efter Reinfeldts envetna kamp mot liberal ideologi och borgerligt idéarbete finns i praktiken bara en kampanjorganisation och en partilogga kvar. Inget innehåll. Inga idéer.
Från liberalt håll hörs röster som säger att det är bättre att förlora vissa väljare till SD än att behålla väljare som är kritiska mot asyl- och integrationspolitiken. Med en sådan inställning är det precis vad som kommer att ske – tappet till SD kommer sannolikt att fortsätta. Och det handlar inte bara om asylpolitiken utan också om försvars- och äldrepolitik.
Det som är oroväckande är att borgerligheten helt saknar lösningar på några av Sveriges största utmaningar under det kommande decenniet och framåt. Sysselsättningsgapet mellan inrikes- och utrikesfödda. Den akuta bostadsbristen. Krisen i flyktingmottagandet. Det vi får veta är vad som måste bli bättre (jo, den insikten finns tidvis). Men inte hur. En problemformulering utan lösningar räcker faktiskt inte.
Borgerlighetens politik får inte reduceras till att handla om SD och positionen i förhållande till dem. Den måste handla om Sverige och framtiden för de människor som bor här. Om nu politikerna ska göra det de älskar att prata så mycket om, nämligen ta ansvar.
Men det var kanske just bara prat.
Just så…
Det var väl ungefär för tre år sedan kalla kårar började gå efter ryggraden på mig, inte för att SD växte, utan för hur övriga partier hanterar invandringen, som i synnerhet asylditon. Givetvis inbegripet SD.
Det är oerhört skrämmande hur så många partirepresentanter har glömt Luciabeslutet för 20 år sedan, och behandlar ett nytt parti som åberopar i princip samma sak idag, men kallar det för 'rasistiskt', 'främlingsfientligt' hela vägen ned till journalisters 'stöveltramp från '30-talet'.
För att inte tala om att man behöver inte ha mycket sinne för plus och minus för att inse att dagens misslyckade 'migration' kommer att kosta Sverige enormt på flera plan.
Det är f-n i mig otroligt att Migrationsverket kommer upp i budgetsummor lika med Försvaret.
Åh Herregud! Lööf borde gå en grundkurs i demokrati.
"titta på om vi kan förändra lagstiftningen så att vi kan ha minoritetsregeringar i Sverige framöver"
En minoritetsregering har INTE folkets stöd. Därför skall den inte ha någon gudagiven laglig rätt att sitta vid makten till vilket pris som helst. Eftersom regeringen är i minoritet, skall den alltså kunna fällas i riksdagen. Det är så representativ parlamentarism SKALL fungera i en demokrati, kära Annie.
Det hon säger är ju rena rama politbyråtaktiken var en liten elit lagstiftar åt sig rättigheter att sitta vid makten oberoende vad folket (via riksdagen) tycker.
Den tanten är galen! Helt galen!
En annan rolig sak är att både Alliansen och rödgröna består av olika partier. Skulle hon få igenom detta skulle alla olika partier behöva lägga fram egna budgetar som de skulle bli tvingade att rösta på. Då skulle Alliansen alltså inte kunna rösta på en Alliansbudget och de rödgröna inte på en Rödgrön budget.
Undrar också om hon har tänkt på att hennes förslag öppnar för en sverigedemokratisk minoritetsregering framöver, en regering som då kan agera utan att behöva skaffa majoritet i riksdagen.
Hål i huvudet helt enkelt.
Jag kom ihåg att jag talade med en MUF-are på tidigt 90-tal. Han förutspådde att moderaterna skulle splittras upp i två partier: Ett liberalt och ett konservativt.
Det är ju nästan det som har hänt nu. De socialkonservativa väljarna överger det socialliberala moderaterna för ett mer konservativt parti.