Moderaterna har gjort sin eftervalsanalys. På DN Debatt sammanfattas ett antal områden som ska förklara valförlusten.

Politikutvecklingen avstannade, hävdas det. Ja, Moderaterna har över huvud taget inte haft något idéarbete under de senaste åren. Reinfeldt varnade för visioner. Partiet närmade sig Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen och blev en konserverande kraft av tingens ordning. I praktiken kom M att försvara den socialdemokratiska välfärdsmodellen med näbbar och klor.

Moderaterna vann inte jobbfrågan, konstaterar eftervalsanalytikerna. Sanningen är dock att M för tredje valet i rad lyckades tämligen väl i kampen mot S. Sossarna gjorde inget bra val, och det rödgröna blocket som helhet gick fram med 0,1 procent. Det var inte dit väljarna flydde.

Eftervalsanalysen borde inte vara så svår att göra. Valresultatet är ovanligt tydligt: i princip hela valförlusten kan förklaras av moderatväljarnas flykt till SD. Denna självklara insikt tonas dock ned kraftigt.

Visserligen konstateras att M ”bör utveckla en bättre integrationspolitik”. Men detta korta konstaterande skulle de flesta partier själva kunna skriva under på, och frågan är som alltid hur denna förbättrade integrationspolitik ska se ut. Inga svar.

Vi har sett en mängd olika åtgärder som i stället för att vara broar till självförsörjning har skapat ett slags alternativ arbetsmarknad och stämplat en viss grupp människor som i praktiken oanställningsbara. Speciallösningar, subventionerade anställningar och en utredd tycka synd om-mentalitet som sett utrikesfödda som en annan sorts varelse som inte kan klara sig själv, har varit förödande. Utanförskapet ökade under Reinfeldts tid vid makten. Hur ska detta vändas? Inga svar.

Att ställa krav på dem som kommer till Sverige och därigenom se dessa människor som fullvärdiga samhällsmedborgare med rättigheter men också skyldigheter, har varit främmande för Moderaterna under Reinfeldts ledning. I eftervalsanalysen undviker partiet att vända på de tunga stenarna. Det är fegt men inte särskilt oväntat.

Tyvärr är Moderaternas eftervalsanalys inte alls den kritiska och omskakande uppgörelse som situationen kräver. Det är en i flera fall felaktig analys som inte innebär det nödvändiga avstamp till förändring som den nya partiledningen skulle behöva.

Moderaterna verkar faktiskt ganska nöjda med sakernas tillstånd.