De kommande fyra åren kan komma att bli en tid av desillusion och besvikelse hos de väljare som trodde att ett regeringsskifte och ett maktskifte i Stockholms stadshus skulle leda till nya sköna tider.
Den sosseledda regeringen har fått en skakig start. Märkliga beslut och icke-besked har följt på varandra.
Landets största stad, då? Där fick ju Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ trots allt majoritet och kan genomföra den politik som de gått till val på. Det inkluderar en skattehöjning på 35 öre (vilket motsvarar ungefär en hundralapp i månaden för en normalinkomsttagare). Nu ska det väl satsas?
Nja. Nu när budgeten presenterats av den rödgrönrosa majoriteten visar det sig att de där extra stora satsningarna på skolan, infrastrukturen och andra prioriterade områden inte syns till.
I den vänsterpräglade Socialtjänsten fanns stora förhoppningar om mer pengar. Kanske skulle det rent av finnas medel att anställa mer personal? I själva verket ser anslagsökningen, med avdrag för naturliga löneökningar, ut att bli på drygt 1 procent. En tystnad rådde när stadsdelsdirektören berättade detta för alla medarbetare.
Den ekonomiska verkligheten har kommit ifatt den nya majoriteten redan i arbetet med den första budgeten. Många är talande nog lite förvånade.
MP och FI vill inte ha försvar för att de inte tycker om krig. Som att inte vilja ha polis för att man inte tycker om brott.
Jag misstänker att många politiker i den rödgröna-röran, blev bortskämda som barn, och tror att allting betalas av någon annan. Det kanske är EU som ska betala oss? Nej. Det är svenskarna som betalar. Och nu upptäcker den rödgröna-röran, att pengarna inte finns, eftersom bidragen betalas ut till den subversiva invandringen, samt att många invandrargrupper har en förfärligt hög arbetslöshet. Sanningen överträffar oftast dikten, kära vänner! Det får nu den rödgröna-röran erfara.
/ Magne