Mot mångas förmodan väljer Sverigedemokraterna att fälla regeringen i morgondagens budgetomröstning i riksdagen. De proklamerar dessutom att de kommer fälla varje regering som föreslår ökad invandring och/eller där Miljöpartiet har ett avgörande inflytande. Det sistnämnda knuffar Sverige betydligt närmare ett extraval.

Det är ett högt spel som SD spelar nu, men det vore samtidigt märkligt om de inte tog chansen att fälla en regering som består av ett grönt parti som är SD:s motpol i nästan alla frågor. Ett parti har först och främst ansvar gentemot sina egna väljare, och det bör noteras att SD lät undersöka vad de tycker i frågan. Sju av tio SD-väljare stöder beslutet och bland Alliansens väljare var stödet faktiskt 51 procent.

Presskonferensen var överraskande skickligt regisserad. Oscar Sjöstedt och Mattias Karlsson inledde med en genomgång av den förda asylpolitiken vilket fick Aftonbladet och SVT att bryta, de förstnämnda med motiveringen att ”reklam kostar pengar”, och därigenom missa avslöjandet av själva beslutet. Alltså det som de närvarande medierna var där för att täcka. Ett märkligt publicistiskt beslut, kan man tycka… Men markeringar är ju så viktiga.

Beslutet var inte helt väntat, men desto mer begripligt. Under de kommande dagarna kommer det att gnällas något alldeles oerhört från vänsterhåll, och för all del även från somliga inom borgerligheten. Men det dessa personer måste förstå är att detta är politik, inte ett möte i en trivsam kompisförening där man hjälps åt och myser ihop. Det åvilar inte ett oppositionsparti att hjälpa en regeringsbildare att få igenom en budgetproposition, i synnerhet inte när regeringsbildaren i fråga öppet deklarerat att han aldrig kommer prata med oppositionspartiet i fråga.

Nu sitter Stefan Löfven i just den sits som SD ställde frågor om kort efter valet. Då lät Löfven tvärsäker på att han skulle kunna få igenom budgeten. Men eftersom Alliansens partier visat honom kalla handen har detta i praktiken varit upp till SD att besluta om ända sedan Löfven fick uppdraget att bilda regering. Beslutet är nu fattat.

Detta var en dag då vissa vaknade upp till en politisk verklighet som säger att valresultatet faktiskt får betydelse för maktfördelningen i riksdagen. De 13 procenten till trots har många inte velat ta in att SD faktiskt har makt, och att det får konsekvenser att i åratal vägra samarbeta med dem.

Säga vad man vill om valresultatet, men det har åtminstone vitaliserat svensk politik en smula. Fortsättningen blir intressant. En regering utan Miljöpartiet vore ett första viktigt steg.