I dag är alla yttrandefrihetsförespråkare. I går kallades vi som stod upp för Dan Park och Lars Vilks, och som kritiserade lagen om hets mot folkgrupp som en inskränkning i yttrandefriheten, för yttrandefrihetsfundamentalister.
Yttrandefrihet, brukar det sägas när någon vill inskränka den, betyder faktiskt inte att man får säga vad som helst. Nej, men nästan. I Sverige har gränsen dragits snävare än i andra europeiska länder. Här sätter vi konstnärer i fängelse. Här diskuterar vi problemen med en generös yttrandefrihet snarare än värdet och styrkan i den. Här är vi så rädda för att någon någonstans ska kunna ta illa upp av något som någon säger, att vi helst vill att folk håller käften. I synnerhet när det gäller religion (att säga att man vill döda borgare är mer rumsrent).
Det är trevligt att se så många sluta upp för press- och yttrandefriheten. Men det är från många håll endast en läpparnas bekännelse. Sanningen är att väldigt få verkligen stått upp för dessa rättigheter när det blåst snålt tidigare.
Minns hur Persson-regeringen utövade påtryckningar på en internetoperatör så att den sverigedemokratiska sajten med Muhammedkarikatyrer stängdes ned. Minns hur vissa journalister gnällde över att skyddet av Lars Vilks kostade för mycket. Minns hur Marcus Birro nyligen fick utstå både hot och hat för att ha kritiserat islam och hur även liberaler då var ytterst kritiska mot Birro för att han ”kränkt” muslimer.
Den svenska regeringen bjöd in företrädare för muslimska länder och bad om ursäkt för att vissa svenska tidningar publicerat de ökända karikatyrerna när det begav sig. Svenska folkvalda bad alltså om ursäkt för att Sverige har press- och yttrandefrihet.
En av ministrarna i den nya rödgröna regeringen, Mehmet Kaplan, konstaterade 2006 att Muhammedkarikatyrer inte handlar om yttrandefrihet, att sådana var en provokation ”som inte går att stödja”. Föga förvånande har Kaplan legat väldigt lågt sedan Parisattacken.
Men även inom borgerligheten finns denna rädsla. Alliansregeringen tog inte ton mot vare sig hoten mot Vilks eller Jyllands-Posten. Reinfeldt hoppades nog innerst inne att de bara skulle lägga av. Sluta vara så bråkiga. Alla tjänar på om debatten lägger sig.
Sverige står sällan i frontledet. När det hettar till, när grundläggande värden står på spel, böjer vi oss, kryper undan och ber om ursäkt. Hoppas att ingen blivit ledsen eller kränkt. Inte ens diktaturernas lättkränkta företrädare får tycka illa om oss. När så många nu skriver långa vackra texter om vikten av att värna yttrandefriheten kan jag därför inte låta bli att känna att det är ett enda stort hyckleri. Ett spel för gallerierna.
Att Charlie Hebdo förmodligen inte ens skulle kunna publiceras utan att bryta mot svensk lag (hets mot folkgrupp och förtal) säger en del om hur situationen för yttrandefriheten ser ut i Sverige. På riktigt.
I dag är alla Charlie. Men i morgon kommer samma människor åter hävda att man faktiskt inte får säga vad som helst. Och att den som kränker religiösa minoriteter bör åtalas.
Detta stöds av SD via sitt samabete med den ryska militärdiktaturen.I morgon är det liberaler som är psykiskt sjuka,
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryssland-transpersoner-far-inte-kora-bil/
De alternativ som bjuds i Sverige är:
* "Åter till folkhemmet, stilla i båten, gör som vi säger." (S, SD)
* "Allt åt marknaden! Men tänk inte själva." (M)
* "Leve Utopia! Gör som vi säger." (MP)
Ingen av dessa anser att vi skulle behöva allmän yttrandefrihet, (eller ett försvar, inhemskt odlad mat, osv.)
Då skulle ju folk kunna börja ifrågasätta dem som har den enda sanningen.
Alla stödje inte yttrandefriheten. Veronika Palm (S) vill tysta misshagliga röster, och är tydligen inte ironisk: http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/palm-s%C3%B6der-kopplar-ihop-alla-muslimer-med-en-terroristhandling-3041321
I told you so: Soviet-Sweden.
/ Magne
Mycket bra inlägg!
http://www.fjellner.eu/fiendens-fiende-ar-ens-van-putin-tar-armkrok-med-le-pen/
Enoch Powell was right.
Je suis Vilks?
Je suis Park?
Knappast.
Mycket bra inlägg!
Läs även http://www.marikaformgren.se/#home
Vi har samma sak här i Polen. Alla är Charlie, men i Polen är det förbjudet "att såra en annan persons religiösa känslor" och att förolämpa ett statsöverhuvud.
Igår var de alla Charlie, idag är de redan Mohammed.
En efter en poppar de upp i medierna, alla de som enträget förkunnar att terrorism inte har någon plats i islam.
Men nog är det en märklig slump att alla terrordåd med religiöst ursprung ackompanjeras av ropen Allah akbar. Vi tar avstånd säger imamerna och förnekar därmed sina egna heliga skrifter där muslimer uppmanas att döda otrogna. Köper ni det, då kan jag berätta att enligt min egen forskning hade korstågen ingen som helst koppling till kristendom, påven har aldrig haft en rolig mössa och björnen skiter inte i skogen.
i Polen är det förbjudet "att såra en annan persons religiösa känslor"
—————————-
Konsekvens av kommunismen liksom förbud som relaterar till nazism i Tyskland är en konsekvens av högerextremism (nazism)
Jag har ännu inte sett att svenska massmedi( förmodligen med stora ansträngningar) har lyckats hitta en enda muslim i Frankrike som säger "Je suis Charlie Hebdou".
Fast nu är det ju en viss skillnad på att kritisera t.ex. Birro och att anse att han inte ska få uttrycka sin åsikt. Yttrandefrihet betyder inte att man får säga sin mening utan att möta motargument.
Jag tycker att det är rätt åt dom som blev dödade i frankrike eftersom dom provocerade brottet dom själva, liksom provocera religion är det onödigaste dom kunde gjort.
Jag har ännu inte sett att svenska massmedi( förmodligen med stora ansträngningar) har lyckats hitta en enda muslim i Frankrike som säger "Je suis Charlie Hebdou".
———————-
Löser man bara nazisidor så är det naturligtvis svårt.Vi som inte gör det har sett en oändlig rad muslimer som tagit avstånd från den terror som drabbar muslimer tusenfalt mer än några andra.
Utmärkt.
Case closed.