Islamistiska terrorister har verkligen ingen humor. Nu har den franska satirtidningen Charlie Hebdo åter igen utsatts för ett attentat. Denna gång uppges 12 människor ha dödats. Ett fruktansvärt dåd. Gärningsmännen ska ha ropat ”Allah akbar” innan de begick morden.

Detta är ett angrepp på yttrandefriheten, på pressfriheten och på fundamentala rättigheter i ett öppet demokratiskt samhälle. Tidningen har utsatts tidigare. 2006 publicerade Charlie Hebdo teckningar på profeten Muhammed, vilket ledde till rabalder. 2011 bombades redaktionen efter publicerade Muhammed-teckningar. Och i natt publicerades på tidningens Twitterkonto en satirteckning av IS-ledaren, vilket skulle kunna vara skälet till den dödliga attacken denna gång (även om det känns som att detta planerats sedan länge).

Tyvärr kommer denna attack sannolikt att få negativa konsekvenser för det franska samhället, och i förlängningen för oss alla. Vid varje ny attack flyttar de repressiva krafterna nämligen fram sina positioner. Förslag på utökad massövervakning av oskyldiga läggs och klubbas i vredesmod. Rädslan sprider sig, trots att risken att utsättas för ett terrorattentat är försvinnande liten.

David Cameron gjorde ett rent bisarrt uttalande när han försökte visa stöd för Frankrike: ”Vi står vid det franska folkets sida i kampen mot terror och i försvaret av pressfriheten.”

Uppenbarligen har Cameron glömt hur hans egen regim agerade mot tidningen The Guardian efter Snowdens läckor. Har han helt förträngt att säkerhetstjänstens män besökte redaktionen, föste ned alla i källaren och tvingade dem att slå sönder sina hårddiskar?

Det terroristerna vill är att vi anpassar oss efter deras hatagenda. Att vi tänker efter en extra gång. Det många politiker vill är att vi ropar efter fler lagar och mer övervakning, det vill säga ger dem mer makt. Jag hoppas att vi lyckas hålla oss kalla och avvisa både och.

Ingen religion, ingen ideologi står över kritik. Jag hoppas att ännu fler kommer stå upp för yttrande- och pressfriheten efter denna vidriga attack. Men jag räds också politikernas svar.