Inom Örebros kommunledning förs diskussioner om att erbjuda IS-krigare som återvänder till Sverige både jobb och psykologsamtal.

Idén om att jobb ska fungera som botemedel mot islamism och fundamentalism härrör ur den populära uppfattningen att terrorism beror på utanförskap och segregation. Det finns många exempel på terrorister som tillhör medelklassen, studerat på universitet och inte alls passar in i vänsterns mall av en förtryckt underklass som i brist på annat söker sig till extrema miljöer och i desperation använder våld.

Detta är en väldigt förenklad förklaringsmodell. Men den är populär, och Örebros kommunledning verkar ha slukat den med hull och hår. Genom att erbjuda IS-krigarna en psykologkontakt och ett jobb när de återvänt till Sverige tänker sig kommunalrådet Rasmus Persson (C) månne att islamisterna kan bli vanliga svennar igen. Det känns både naivt och absurt men framför allt som en typisk välfärdsstatsapproach.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det är ett problem när IS-krigare som fått militär träning och radikaliserats ytterligare återvänder till Sverige. Åtminstone en av bröderna som slog till mot Charlie Hebdos redaktion i Paris hade fått sådan träning innan han återvände till Frankrike och utförde dådet. Ingen vet hur många potentiella gärningsmän som finns i Sverige. Vi kan bara hoppas att Säpo har någorlunda koll.

Men visst är det märkligt att politiker å ena sidan vill att svenskar som köper sexuella tjänster utomlands ska straffas för det i Sverige, medan personer som mördat, skändat och lemlästat civila i en förbrytararmé i fjärran land ska få ett jobb i stället.

Örebro kanske borde anta en ny paroll: ”Skär halsen av en kristen – kom hem och få ett jobb!”

De hade ju inget jobb!