Någon på BBC i kväll sade nog vad många känner om de extremister som dödade 12 oskyldiga människor i dag.
Laugh them back into the dustbin of history where they belong!
Ty det är viktigt att fortsätta skratta. Att inte förlora förmågan att driva med de jävlar som begick detta dåd.
Tecknare världen över har till stöd för de mördade på den franska tidningen Charlie Hebdo ritat just satirteckningar. En fin gest och en utmärkt protest mot det vedervärdiga vansinnesdåd som riktades mot vår press- och yttrandefrihet.
Alice Petrén i SR:
"Det är ju inte oskyldiga personer i det här fallet" (15 minuter in)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/493262?programid=1637
Detta är troligen ett dåd av krigare som återvänt från Mellanöstern. Det är knappast så att våra manifestationer kommer betyda något mot deras vapen och den som i fortsättningen kränker profeten eller deras Gud Allah kommer fortsättningsvis utsättas för hot. Det kommer vi inte undan, eftersom massinvandringen har medfört dessa problem. Vi har det inbyggt i vårt samhälle.
Anledningen till att vi får se dessa terrordåd i västvärlden, är för de radikaliseras i Mellanöstern, där främst Saudiarabien är en plats där en mycket strikt tolkning av Koranen tillämpas. Se exempelvis (tyvärr svårt att förstå arabiskan, men budskapet finns där):
https://www.youtube.com/watch?v=wtiPPGwVEM0
Problemet existerar i Mellanöstern, det är där staten och religionen måste brytas, och även Koranens tro om att otrogna ska dö och Allah är störst måste ändras. Allahu Akbar betyder 'Gud är större', vilket alla muslimer dagligen ropar, alternativt något slags sång om Guds storhet. Kristna och Judar över hela världen står inte och skriker Jesus är större respektive Jahve är större överallt de kommer i världen.
De vi verkligen ska kritisera är Merkel, Cameron, Obama och andra kålsupare som dagligen matar oss med citaten "Islam är fredens religion". Vilket den sannerligen inte är. De ska tala klarspråk med oss, om att islam och muslimer har "Gud är större" än allt, och den som kritiserar den störste, får också smaka på svärdet, men i nutid är det kalasjnikov som riktas mot huvudet mot den som sätter sig emot.
Kan någon förstå vad Cameron egentligen vill få fram, när han talar om islam som fredens religion: https://www.youtube.com/watch?v=0Bup3ESi0Zc? Cameron hävdar att demokrati och islam kan blomma med varandra, är han bland de rosa molnen nu igen?
All heder till satirtecknarna, och må dem vila i frid. Däremot ger jag inte min heder till medier och makthavare som spelar på vanliga människors förnuft, när de inte redovisar fakta, utan tror att västerlandet kan komma åt problemet om vi enbart står upp för yttrandefriheten. Problemet är Mellanöstern, Koranen och nu är problemet även i västerlandet, eftersom många Koran-läsare bor där. Och extra jobbigt blir det när syntesen Isis-krigare och västerlandet smälter samman, då har de ju specialutbildning i halshuggning, automatvapenträning och Gud vet vad, som de kan använda sig av i Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Frankrike, USA och övriga nationer i västerlandet som har haft stor invandring av muslimer.
/ Magne
Denna artikel borde alla läsa: "Where change comes from" (http://www.economist.com/blogs/erasmus/2015/01/reforming-islam), som bl.a. skriver att islam måste förändras inifrån, inte från extern påtryckning:
"Islam will not be scolded, scorned or aerially bombed into reforming by outsiders; it is deeply immune to external pressure. But it can and will change from within, as the founding texts and traditions are reread and refracted by successive generations. Nobody can predict which way that change will go—and there is not just one, single historical path along which it will or won't progress."
Vår yttrandefrihet är i vår del av världen, inte i Mellanöstern. En kritik mot islam i Mellanöstern, det vill säga i länderna: Yemen, Oman, Saudi Arabia, Iraq, Iran, är central om vi ska förstå problematiken. Därmed inte sagt att vi i Väst kan förmå Mellanöstern att reformera sin religion, vilken är islam, det kan enbart folket som bor i de länderna.
Min poäng är att vi måste rikta kritiken explicit mot Mellanöstern vars religion, islam, behöver reformeras. Och implicit ska vi tala om yttrandefriheten som råder i vår del av världen.
Fakta kvarstår: i och med att vår civilisation har yttrandefrihet, strävar efter jämställdhet, frihet osv., är det uppenbart att Mellanöstern, vars religion är islam, inte strävar efter detsamma. Kan vi inte söka förstå var problemet uppstår (det vill säga inte i yttrandefriheten i västvärlden, utan i Mellanöstern), kan vi inte heller lösa problemet. Problemet existerar i nämna länder kring Mellanöstern, det är där kritiken måste börja, inte i yttrandefriheten i vår del av världen.
/ Magne