Terrordådet i Paris i går fick parisare att spontant gå man ur huse. Människor gick ut, i tystnad, i en samlad protest mot våldet, mot terrorn, och för yttrande- och pressfriheten. Även i London hölls demonstrationer.
Jag hoppas att vi aldrig behöver få reda på det, men jag undrar hur Sverige hade reagerat om det varit en motsvarande svensk tidning som attackerats. En tidning som blivit känd för att häckla religioner, inte minst islam, och i synnerhet religiös extremism. Hade vi tagit den i försvar eller hukat oss?
Jag tror tyvärr inte att vi skulle få se samma folkliga reaktion här. Jag tvivlar tyvärr på att upprördheten hade varit lika stor. Ann Petréns uttalande i gårdagens Studio ett (15 min in) kan ses som symptomatiskt (även om jag ärligt talat inte tror att hon verkligen ville lägga hela skulden på offren) för hur vi relativiserar viss brottslighet. Behandlingen av Lars Vilks är en annan indikator.
Reaktioner på Parisdådet i sociala medier talar också för att svenska folket inte hade brytt sig. För vissa är det viktigaste nu att påpeka att islam är en fredens religion. För andra att skylla på ”maskuliniteten”. Det var naturligtvis ett väldigt manligt dåd, och har alls inget med religion att göra (sic).
Jag vill inte att attacken ska tas som ett skäl för att hetsa mot muslimer. De flesta troende, oavsett religion, är vanligt hyggligt folk som ska lämnas i fred. Men det är något med Sveriges tassande runt islam som förbryllar mig. Minns attacken mot moskén i Eskilstuna som plötsligt inte var någon attack och som polisen nu tror var en olycka som började inne i lokalen.
Att muslimska företrädare går ut och hävdar att branden var ännu ett tecken på islamofobin i det svenska samhället var väntat. Men att så många utan att blinka köpte denna tolkning och ”lovebombade” lokalen, trots att ingen visste om det ens var ett attentat eller om någon glömt spisen på, tyder på att islam har fått en särställning i Sverige.
När en kyrka tillhörande Filadelfiakyrkan brann ned under oklara omständigheter nyligen sågs inga demonstrationer för religionsfriheten. Ingen ”lovebombing”. Inga upprop i sociala medier till stöd för församlingen. Frågan är varför det anses mindre allvarligt när en kyrka brinner.
Nu utpekas gärningsmännen som hemvändande jihadister som stridit i Syrien och Irak. Två är kända av polisen sedan tidigare. Detta reser frågor om vilka svenskar det är som reser till Syrien för att slåss för IS. Och vad de kan tänkas göra om de kommer tillbaka.
Läs även:
Fnordspotting, SvD: Syrienkonfliktens dolda faror
Islam och muslimer uppfyller det behov av offer som mycket av svensk politisk och kulturell diskurs behöver för att fungera. Främst vänsterut men inte bara där.
I generaliserande termer (den som stör sig på det kan byta ut "är" mot "är ofta" nedan):
* muslimer är underklass – check
* muslimer är kulturellt och socialt avvikande – check
* muslimer är utsatta för diskriminering – check
Alla villkor uppfyllda. På med silkesvantar och sätt igång projekt "tycka synd om och skydda de förtryckta mot den inskränkta majoriteten".
Det är själva offer-diskursen som är felet men den kommer inte bli lätt att frigöra Sverige ifrån. Den sitter i väggarna sedan mer än ett halvsekel.
På 90 talet hade jag åsikten illa underbyggd,att Buddism kristendom ock tron på muhammed var det samma.Inte ens med Rushdie och satans verserna förstod jag vad Islam var.Det fodrades ett par år av idogt läsande av alternativa bloggar ,tidningar få att få kunskap.Där tror jag de flesta nu befinner sig,oinformerade kärleksbombande mosker där kvinnor förvisas till en separat ingång,könstympade värda hälften av mannen.Reinfeldt har nog tyvärr rätt svenska folket sover!
Svenska journalister som nu hulkar om yttrandefriheten och hoten mot densamma men framförallt DEM SJÄLVA är bara generande och beklämmande posörer.
Svenska journalister är i genomsnitt extrema islamofiler och de är inte i närheten av att finnas på någon som helst target list för glada islamister. Inte en chans.
Tvärtom, de betraktas – med rätta – som nyttiga idioter av islamisterna och kan snarare förvänta sig glada hälsningar och bidrag istället för bly.
Äckligt.
Den postmarxistiska kollektivistiska, identitetspolitiska vänstern har bara applicerat de kommunistisk/marxistiska tankefigurerna på nya "strukturella maktordningar". Vi har "könsmaktordning", "kulturmaktordning", "rasmaktordning", "sexuellläggningmaktordning", "religionsmaktordning". De kan säkert hitta på fler. (Varför inte "djurartsmaktordning"?) Sedan kränger de den gamla marxistiska maktanalysen över de endimensionella kollektiven i aktuell maktstruktur. Nya påhitt har införts och ifrågasätts inte. Den som definieras som underordnad kan alltid vara aggessiv och hatisk mot den som är definierad som överordnad, men aldrig tvärtom. Det är det goda hatet mot det onda hatet osv. Jag tror att majoriteten av de svenska journalisterna mer eller håller med om synsättet även om det är lite avantgarde och i första hand uttrycks av politiska aktivister. De politiska partierna är helt i medias ledband och underkastar sig den verklighetsbeskrivningen. Kanske har politiker över hela spektrat mer eller mindre och i stort sett redan internaliserat idéerna?
Om ett liknande terrordåd sker i Sverige, säg, fem hemkomna Syrien- och Irakkrigare rusar in på SvD och skjuter fem journalister som har häcklat islam, profeten eller deras käre ledare, kommer reaktionerna från svenskar vara: islamofobiska krafter kommer ta över, därför måste vi göra en manifestation för islams tro på jämställdhet mellan könen, deras tro om "alla människors lika värde" (de har inte förstått att Mellanöstern i synnerhet predikar att alla icke-muslimer är otrogna hundar, vilket också många muslimer i västerlandet anser), och slutligen att islam som religion inte har någonting med jihadisterna att göra (trots att jihad i Koranen innebär att man kämpar mot de som gjort oförrätter mot religionen islam, precis som de gör när de bombar tidningsredaktioner, enligt dem).
Slutligen går Stefan Löfven ut på Sergelstorg i Stockholm och berättar för oss: islam är fredens religion, låt oss samlas, de islamofobiska krafterna ska inte vinna mark. Fascisterna Sverigedemokraterna kommer försöka vinna mark på detta. Låt dem inte kunna göra det."
/ Magne
Magnes paranoida och lögnaktiga inlägg är typiskt för dom som ser sig ha anledning att fira terrordådet i Paris.
Det finns inga andra än han och hans vänner samt terroristernas uppdragsgivare som vunnit något överhuvudtaget på dådet.
Muslimsk extremism och europeisk högerextremism har som delat intresse att bekräfta varann.
Nisse sa…
Islam och muslimer uppfyller det behov av offer som mycket av svensk politisk och kulturell diskurs behöver för att fungera.
———————
Du det ockuperas uteslutande av grinade Sverigedemokrater. Partiet som grinade sig in i riksdagen.
Helt unikt.
Bara Micke som säger något vettigt i den här tråden. Kvaliteten på kommentarerna går utför.
Brooke:
Det är svårt att få ironi att funka i skriven text…
😉
Är Micke anställd på Sverige television? Tycks ifl vara så när man läser kommentarerna. Ett mer ensidigt perspektiv på en fråga är svårt att ha.
/ Magne
Grina mer.
Som ni ser så krossar er bästa vän i öst alla fördämningar och det är bara att ni anpassar er efter den nya sanningen. Jag ger det några timmar innan era kanaler börjar spela trumpet åt husbonden….
http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-tv-cia-ligger-bakom-parisdadet/
Åsså har vi ju superhaveristen Julian Kulian och hans vänner som ju har total pejl och fint sällskap:
http://expo.se/2015/antijudiska-konspirationsteorier-efter-terrorattentatet_6758.html
LOL Micke i maskopi med Halmstads Moské:
http://halmstadmoske.weebly.com/start/attacken-i-paris-ar-en-stor-logn
(Roligt hur de utgår från att man behöver vara smart för att gå in på tidningsredaktion med dragna vapen och meja ned försvarslösa.)
Och dessa får kulturstöd från kommunen. Du betalar…
Grejen med Lars Vilks är att han ger intryck av att vara någon som ville dra uppmärksamhet till den egna personen, snarare än nån som hade ett reellt budskap. Om berömmelsen innebar dödshot, so be it. Haka på Jyllandsposten helt enkelt.