CUF:s Hanna Wagenius och KDU:s Sara Skyttedal debatterade migrationspolitik i gårdagens Agenda i SVT. Det blev tydligt vilka två oförenliga linjer som nu finns inom Alliansen.

Centerpartiet vill som bekant inte öka nyanländas eget ansvar för sitt uppehälle utan upprätthålla den omhändertagandelinje som drevs av Alliansen och nu förs vidare av de rödgröna.

Precis som Skyttedal påpekade vill C heller inte minska kostnaderna. Tvärtom. Deras förslag på migrations- och integrationsområdet kommer kosta mer. De slänger pengar efter upplevda problem. Ibland blir argumenten för denna politik ytterst märkliga. C vill bland annat införa en s.k. jobbpeng efter australisk modell. Arbetsförmedlaren får betalt när den har ordnat ett jobb.

Att ta Australien som exempel på hur asylsökande ska komma i arbete får betraktas som lite oortodoxt. Australien är ett av de länder i världen som har den tuffaste synen på asylsökare och invandrare generellt.

I Sverige beräknas runt 100 000 människor söka asyl under 2015. De flesta väntas komma från Syrien, Eritrea och Somalia. En stor del av dem som kommer saknar utbildning. Därtill kommer anhöriga, som ska försörjas av samhället. Sedan 2013 släpps ingen som kommer båtvägen utan visum in i Australien. Under första halvan av det året sökte 15 000 asyl (vilket ansågs ohållbart). Ett år senare uppgavs antalet ha minskat avsevärt. Utmaningen i att ordna jobb åt nyanlända i Australien respektive Sverige ser således lite olika ut.

Men det spelar mindre roll för Centerpartiet. Allt C föreslår handlar till syvende och sist om att uppnå det som verkar allra viktigast för partiet: en fortsatt hög asylinvandring.

Jag förstår över huvud taget inte denna utgångspunkt. Enligt centerpartister aktiva i sociala medier är skälet till att C säger nej till krav på försörjningsplikt vid anhöriginvandring att en sådan ordning skulle ”minska migrationen” (alltså asylinvandringen till Sverige). Och det är tydligen ett problem.

Man kan säga mycket om en sådan utgångspunkt för migrationspolitiken, men särskilt mycket med liberalism att göra har den inte. Särskilt inte som det hela tiden är någon annan som ska betala.