Jag träffade en klient från Finland för många år sedan. Han sa att han reagerat för att svenskar alltid skulle vara så smidiga och fina i kanten när de pratade. ”Ni säger inte fet, ni säger ’kraftig’. Ni säger inte ’dött’, ni säger ’gått bort’. Och ni säger inte ’neger’, ni säger ’färgad’.” Han föredrog det lite rakare finska språket framför den påtåtassande svenskan.
Jag har tänkt en del på det där sedan dess. Svenska språket står under ständig lupp. Ett viktigt politiskt mål i vissa kretsar är att förändra hur vi pratar och skriver. Här är jämställdhets- och antidiskrimineringsperspektiven framträdande. Det har fött ord som ”hen” och ”en”, som ska ersätta det patriarkala ”man”. Och det är sannolikt bara början.
Svenska Akademien är senast i raden att stämma in i kören av politisk korrekthet och språklig känslighet. I SAOL tillförs nu ett ”använd hellre” bakom vissa ord som upplevs som känsliga. Dit hör ”zigenare” och ”lapp”. ”Negerboll” tas bort helt och hållet.
Svenska Akademien har tagit intryck av ”stämningar” och samhällsdebatten. Men när ”hen” togs med i ordlistan motiverades det med att det var ett ord som användes och därför var aktuellt. Det lades ingen värdering i ordet i sig.
Olika måttstockar för olika ord, således. Och, givetvis, politiskt korrekt.
Mm, fenomenet är inte unikt för ordböcker och tidningar heller. Kolla in svensk pop och rock; de tuffa och välformulerade texter som man hittade hos många 80-talsband från Imperiet till Eldkvarn eller Dom Dummaste är idag alldeles för kryddstarka och, kan man anta, för manliga. Kulturmannen eller rockmannen, ungefär – i stället gör dagens unga band eller tjejduos grötrimmade och ganska mesiga na-na-na-texter där ingenting är tydligt eller spännande. Det är den slickade produktionen som har tagit över.
Eller i litteratur och debatt: den sorts riviga, träffsäkra retorik som fanns hos Göran Tunström, Ivar Lo, Ulf Lundell eller Marianne Höök och som ofta bottnade i egna levda erfarenheter – lattja inte med mig, jag vet vad jag talar om! – är idag ersatt av en slimmad, blankslipad storstadsretorik som tror sig sofisikterad men som mest är ett uppiffat reklamspråk, en blekrosa PR-konsult/Konstfacksvenska.
Begreppet "politiskt korrekt" har ingen meningsfull innebörd då det finns en given politisk korrekthet för varje enskild politisk riktning.