Maciej Zaremba har skrivit många viktiga och tankeväckande reportage i DN genom åren. Inte sällan har de satt tonen för en följande samhällsdebatt. Hans senaste artikel lär dock inte leda till några twitterdrev, namninsamlingar, presskonferenser eller krav på politiska åtgärder.
Skälet är enkelt: artikeln handlar om hur män missgynnas i rättssystemet bara för att de är män, hur rättssäkerheten sätts ur spel när mammor av socialtjänsten ges makten över barnen på pappors bekostnad. Reportaget handlar alltså både om jämställdhet och rättssäkerhet, två frågor som engagerar och upprör människor nästan dagligdags. När det gäller kvinnor. Den uteblivna vreden och frånvaron av reaktioner från högre ort denna gång får mig att dra den enda logiska slutsatsen att det beror på att artikeln berör mäns situation, inte kvinnors.
I detta stärks faktiskt Zarembas egen tes. Föreställningen att kvinnor systematiskt missgynnas i det svenska samhället, i allt från rättssalar till löneförhandlingar, gör att motbilder – om så bara på ett område – inte ryms. Det går helt enkelt inte att hävda att män utsätts för rättsövergrepp bara för att de är män och att socialtjänsten väljer sida i vårdnadstvister till kvinnors fördel.
I de specifika fall som Zaremba tittat närmare på blev resultatet det värsta tänkbara: barn dog. Det borde vara skäl nog för att föra en diskussion om hur myndigheter och hela rättssamhället ser på män som fäder och kvinnor som förövare.
Jag noterar den bedövande tystnaden från feministiskt håll och tänker ”så här mycket är era vackra ord för jämställdhet och rättssäkerhet alltså värda”.
Dom som handlägger ärenden inom området familjetvister, umgesrätt etc, hos socialkontor och försäkringskassor, är nästan uteslutande kvinnor. Som lierar sig känslomässigt med "stackars mammor", och besluten blir därefter. Män/fädrer bemöts med kylig, stram attityd. Så har det varit under massor av år, innan begrepp som 'genus' samt F! existerade i samhället.
P M Nilsson (från Expressen) uttryckte i en diskussion i radio för sådär tio år sedan – tror det var i Godmorgon Världen – att svenska domstolar och socialförvaltningar släpar runt på en tung barlast av ganska murkna och ogenomtänkta idéer i familjekonflikter och vårdnadstvister: kvinnan, modern ses som familjens centrala pelare och det blir mycket sällan okej att ifrågasätta det hon säger eller att bedöma mannen och kvinnan på samma villkor. Därmed får mamman nästan alltid vårdnaden om barnen eller de facto vårdnadsrätt som kan utnyttjas för att blockera pappans umgängesrätt. Det här sades ju vid en tid när frågor om kvinnor, familjer och våld inte var riktigt lika tungt ideologiserade som nu även om man var på god väg. Fem år senare hade säkert ingen från Expressen eller DN vågat säga något liknande i offentlig debatt.
vidrigt, minst sagt.
och snart får män inte rösta längre utan godkänt på värdegrundskursen som anordnas av Södertörn…
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article20658916.ab
Man ska inte lita på undersökningen "Sverige tycker" eftersom den är oseriös. Men point noted.
Anledningen till att kvinnor ses som "bättre" föräldrar och alltså vinner vårdnaden oftare är INTE ett resultat av feminismen utan ett resultat utav värdekonservatism.
Det är ju "traditionellt" att kvinnor är bättre föräldrar. Högerns familjevurmande är ju en tydlig illustration (även om detta syns dåligt i den svenska debatten) av detta. Värdekonservativa vill att kvinnor stannar hemma med barnen. Dvs klassiskt könsrollstänkande.
Detsamma gäller för männen fast åt andra hållet. Män skall tjäna pengar, göra karriär och inte ta hand om barnen.
Du menar att socialsekreterare och jurister i allmänhet är höger/värdekonservativa?
@Brooke
Håller med om att mammor ses som primära föräldrar beror på "traditionella könsroller".
Att män automatiskt ses som förövare tror jag dock till stor del beror feministiska definitioner som "mäns våld mot kvinnor" och tankar om att "en kvinna skulle aldrig ljuga om ett övergrepp". Och så naturligtvis den radikalfeministiska teorin om att män använder våld mot kvinnor för att upprätthålla de patriarkala förtrycket.
Det må bero på värdekonservatism. Men Hans poäng var väl ändå tydlig? dvs. "[…] den bedövande tystnaden från feministiskt håll och tänker 'så här mycket är era vackra ord för jämställdhet och rättssäkerhet alltså värda'."
/ Magne
Anonym: Inte nödvändigtvis, men de kan ha åsikter färgade av sådana tankar.
Även personer som ser sig själva som feminister kan faktiskt ha åsikter som är baserade på traditionellt könsrollstänk men som de själva inte har insett. Jag misstänker att många kvinnliga anställda på socialtjänst och liknande tillhör denna grupp..
MIa: Det är givetvis möjligt. Jag tror det är en kombination av båda aspekterna. Många feminister saknar insikten i att de själva har åsikter som är baserade på traditionellt könsrollstänk.
Här vill jag exemplifiera med en gren av radikalfeminismen som är transfobisk. De är av åsikten att kön är enbart biologiskt och att transkvinnor helt enkelt är män som försöker infiltrera kvinnliga rum. Detta är självklart inkonsekvent med övrig feminism.
Jag tror att socionomer av alla de slag är den mest överskattade yrkeskåren i Sverige.En massutbildning som syftar till att stärka Storebrors maktområde.
Ismer av de mest märkliga slag samlas till en mix som ska förhålla sig till en komplicerad verklighet.(Tex professor Eva Lundgrens "vetenskap")
När kartan och verkligheten inte stämmer överens så väljer man kartan,gärna i den förstoring som kräver minst av betraktaren.
Att Storebror i Sverige håller sig med denna "privat"-polis ska man läsa som ett tecken…