Den uppmärksammade försvarsöverenskommelsen är klar. Försvarsmakten får ökade anslag på två miljarder årligen fram till 2020. Folkpartiet hade krävt betydligt mer och hoppade av samtalen i protest. Vilket gör att de nu som ensamt alliansparti kan hävda att de höjda anslagen är otillräckliga.
Det är förstås helt sant. Men som gårdagens SVT-dokumentär Vad hände med försvaret? visade har nedmonteringen av den svenska försvarsmakten pågått i flera decennier, under borgerliga såväl som socialdemokratiska regeringar. Folkpartiet var delaktigt i detta. Det som återstår i dag är en bråkdel av den kapacitet som det gamla invasionsförsvaret hade i fråga om manskap och materiel.
Försvarsmakten klarar inte av att försvara Sverige i dag. Detta innebär inte enbart en oförmåga att freda svenskt territorium som helhet (det har nog svensk försvarsmakt aldrig haft förmågan till) utan att den inte klarar att försvara ens enskilda mål mot begränsade angrepp. Vi klarar inte att försvara huvudstaden, elförsörjningen, viktig infrastruktur och så vidare. I praktiken betyder försvarsbeslutet på ett femprocentigt påslag att Försvarsmakten även fortsättningsvis inte får de medel som krävs för att den ska kunna klara sitt uppdrag.
Vilka andra verksamheter behandlas så här styvmoderligt? Tänk om Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket, som är två riktiga miljardslukare, bara skulle få hälften av de medel de begär för att klara sitt uppdrag. Eller om polisen skulle få en halverad budget på några få år.
”En oerhörd satsning.” Så beskriver försvarsminister Hultqvist en anslagsökning på ungefär fem procent. Det är ett skämt. Men så har försvaret under lång tid också behandlats så. Som ett skämt. Som något man inte behöver ta på allvar. Inte lyssna till. Inte intressera sig för.
I stället för att se till att Sverige kan försvaras har regeringen, såväl den förra som den nya, gjort meningslösa solidaritetsutfästelser mot omvärlden (som om den svenska Försvarsmakten skulle kunna hjälpa andra länder under angrepp när den inte ens kan freda svenskt territorium) och Försvarsmakten börjat prioritera genusfrågor.
Jag är övertygad om att Sverige behöver inleda en upprustning. Då handlar det inte om några få miljarder på fem år utan om att nå en försvarsförmåga som inkluderar ett försvar av viktiga militära mål. Dit hör såväl Gotland som huvudstaden.
Det ska inte behöva handla om pengar. Sverige har ju råd med 156 miljarder till integration och migration på ett fåtal år. Sverige har även råd med assistansersättning på 30 miljarder och en sjukpenning på 32 miljarder årligen. När Migrationsverket och Försäkringskassan skriker efter mer pengar är det ingen som är framme med den röda märkpennan.
Mikael Odenberg, den moderate försvarsministern som hoppade av i protest mot försvarspolitiken, menar att det behövs en realistisk planering och att det kommer ta ”mycket lång tid att åtgärda de gångna årens försyndelser”. Först när en sådan planering är på plats, som givetvis måste utgå från 1) vad vi vill att Försvarsmakten ska göra och 2) när vi vill att den ska göra det, kan vi börja prata kronor och ören. Målet måste vara klart först.
Allt vi vet nu är att de pengar som regeringen och tre allianspartier vill skjuta till bara täcker redan existerande hål i försvarsbudgeten. Detta, hävdar de före detta försvarsvänliga Moderaterna, är en ”viktig markering mot alla länder i Östersjöområdet”.
Pyttsan!
Tidigare bloggat:
Mot Sverige i tiden
Läs även:
Mikael Odenberg
Invandrarverket får 19 miljarder utan prut. Vid budgetpresentationerna nämns inte detta ens. När sd:s ekonomiske talesman tar upp detta i SVT-intervju klipps han bort.
Försvaret får 10 miljarder efter lååånga förhandlingar.
Men varför skall vi ha ett militärt försvar? I enlighet med den förre statsministern skall vi ju öppna våra hjärtan och gränser. Ja, Sverige eller något svenskt finns ju inte!
80 % av de asylsökandena har inga id-handlingar. Om 10 % av dessa har fientliga avsikter släpper vi in 8 000 personer varje år som vill oss illa. Hur många behövs för att ta över Stockholm?
I Göteborg har ett betydligt färre antal gangsters tagit över stan.
Vilket är vårt största hot i dag?
Putins Ryssland eller dessa unga män från Mellanöstern?
Civilingenjör Bo Adolfsson
Alla har lika stor rätt till Sverige har vi ju bestämt i den gemensamma värdegrunden så exakt till vad skulle ett försvar behövas?
Sånt är ju numera bara för nationalister och folkhemsfundamentalister.
Dessutom ser det inte klädsamt ut för företrädarna för våra två största block att behöva erkänna att man landat fel igen.
Därför har man nu storstilat lyssnat på oron och skjutit till en slant.
Som naturligtvis kommer att urholkas så att bara en spottstyver når försvaret.
Alla vet att vi har viktigare hål att fylla när t.o.m svenska kyrkan,vanligen en lydig Chihuahua ,klagar på att det mesta av den humanitära stormaktens bistånd går till densamma.
Så som ordstävet lyder : "Först till kvarn får först mala"
Jag sätter en peng på Putin.
Ett av den moderna historiens mysterier är att Gotland är svenskt. Det brukar ju heta att Gotland är ett osänkbart hangarfartyg mitt i östersjön. Var så säkra på att Ryssland mer än en gång kastat lystna blickar på ön. Antagligen grämer det dem att de inte passade på att norpa åt sig Gotland i andra världskrigets slutskede. Men nu verkar Sverige nästan bjuda ut Gotland åt dem på silverbricka. De kan hugga till plötsligt och ställa världen inför fullbordat faktum, precis som med Krim. Visst skulle FN skriva några ilskna rader, men det är Gotland värt för ryssarna. På det här sättet skulle de försätta de baltiska staterna i en ytterst prekär situation genom att NATO skulle få det svårare att utveckla ett trovärdigt försvar där. Eventuellt finns det någon NATO-plan hur man ska kunna stoppa en rysk invasion av Gotland, men då skulle man ändå ta ön av Sverige som inte tycks vara särskilt intresserat.
Besök alltså Gotland så länge som det Gotland vi känner ännu finns.
//Rick
Mantrat från den borgerliga sidan lyder "Vi ska gå med i NATO så ordnar det sig".
Rent skitsnack!
Sverige har inte nödvändig anslutningsavgift och heller inte råd att bidra med något.
Så vad skulle NATO med oss till?
Så blocken fortsätter leka försvarsvänliga,ber biskop Antje om en förbön och lägger pengarna på annat.
Ordförande Mao hade rätt i en punkt
"Ett land har en armé,sin egen eller någon annans"
Det är på något sätt så sött när debattörerna vaknar till lite yrvaket och konstaterar att pengarna gått till annat.
Nämen kostar det att vara god liksom?
Det är nästan så att man blir revolutionär,rätten sitter i spjutstångsände,den borde skickas i röven på våra döpolitiker.
Hur liberalt är det att förespråka en stående armé, som lika gärna kan användas mot den inhemska befolkningen?
Klassiska liberaler och socialdemokrater såsom Fabian Månsson eller Vilhelm Moberg insisterade på att ett starkt försvar bara kan vara om befolkningen är beväpnad till tänderna och alla har bössor hemma.
Detta liksom den tidigare bloggposten som uttrycker oro över att socialdemokratin vill bygga "en framtid utan människor som arbetar", när länder är föga mer än skattefarmar med mänsklig skatteboskap utifrån den parasitiska elitklassens perspektiv, visar tyvärr att Hans gått från libertarian till konservativ etatist.
https://www.youtube.com/watch?v=Xbp6umQT58A
Peka ut var i bloggposten jag propagerar för större vapenrestriktioner för befolkningen.
En hel del skulle lösas ifall försvarsmakten blev befriade från att behöva betala hyra på marken de förfogar över.
Åh. Tänk den dag misesforum-liberalerna aktivt börjar propagera för förändrad vapenlagstiftning istället för att gnälla på folk som vill anpassa politiken efter rådande tillstånd och given hand.
Ett samhälle där vapen är lätta att äga, och där man får försvara sin egendom med dödligt våld har vi inte i Sverige just nu. Så varför inte börja i rätt ände? Eller tror man att det ska gå lättare om samhället kollapsar oordnat först?