Den rödgröna regeringen har det motigt. Att få kritik av politiska motståndare hör spelet till, men att få skarp kritik att de egna expertmyndigheterna är värre.
Stefan Löfvens regering kritiseras av Ekonomistyrningsverket och Ekobrottsmyndigheten för sänkningen av rotavdraget, och Finanspolitiska rådet menar att målet EU:s lägsta arbetslöshet 2020 är ”orimligt”. Antalet jobb skulle behöva öka med 130 000, och det finns inga tecken på att höjd a-kassa och mer generös sjukförsäkring skulle vara åtgärder som minskar arbetslösheten. Snarare tvärtom.
Inte ens regeringens egna myndigheter tror alltså på Löfvens politik. Lita på att vår så kallade opposition kommer ta fasta på detta faktum i kommande debatter (utan att vilja göra något åt saken).
Det saknas knappast problem att ta sig an. Arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå på grund av att den för utrikes födda är så mycket högre än för inrikes födda (för vilka arbetslösheten är måttliga 5 procent). Detta faktum påpekade redan Fredrik Reinfeldt innan värdegrundsvänstern beslöt klassa påståendet som rasism.
Bostadsbristen är akut, men regeringen saknar reformvilja. Vi kan därför räkna med att situationen kommer förvärras avsevärt under mandatperioden. Och den rekordstora migrationen, med de runt 400 000 människor som väntas till Sverige under de kommande fem åren, ökar pressen på både skolor, sjukvård, socialtjänst, SFI, Arbetsförmedlingen och, förstås, bostadsmarknaden. Någon måste betala.
Lägg därtill att de äldre blir fler och dessutom lever längre samtidigt som en växande andel yngre inte arbetar,och det säger sig självt att regeringens målsättningar och vallöften är rena dagdrömmar och hägringar.
Eftersom Socialdemokraterna saknar förmåga att tänka nytt, kommer svaret på dessa utmaningar att bli detsamma som det alltid har varit med S vid makten: fler människor undangömda i vuxenutbildningar och givetvis högre skatter. Bådadera underlättas av att Löfven regerar med MP och får aktivt stöd av V.
Vid 2000-talets början låg den så kallade skattekvoten, som brukar kallas skattetrycket, på 52 procent av BNP. ”Det är för högt”, tyckte till och med Göran Persson (som dock menade att runt 50 var lagom). Under Alliansens åtta år sjönk den till drygt 46 procent, och Sverige passerades faktiskt av Danmark som världens högskattemästare. Nu har resan tillbaka till den ohotade förstaplatsen inletts.
Sällan har Sverige styrts av en så tafatt och bortkommen regering. Sällan har så många suttit med händerna i kors samtidigt som huset brinner. Om det är någon gång i modern tid som Sverige verkligen skulle behöva en aktiv opposition, är det nu.
Den förra regeringen var precis lika tafatt och oförmögen att ta tag i problemen, eller än värre. Den saknade jobbpolitik,. utbildningspolitik, industripolitik, en långsiktig syn på energifrågorna – you name it! Men till skillnad från sosseregeringen hade den tidningar (flertalet större dagstidningar och ledarsidor, inklusive Lena Mellins drapor i Aftonbladet), tv och näringsliv lojalt på sin sida; därför blev svagheterna och fifflet med statistik inte alls lika exponerade (tips: det har rått massarbetslöshet och bostadsbrist/-bubbla konstant i flera år!)
Det finns ingen anledning att sörja att Maud Olofsson, Birgitta Ohlsson, Annie Lööf och paret Reinfeldt (eller somliga av de GD:ar de utnämnde) inte längre är tunga makthavare.
Jag sörjer inte Alliansen. Jag röstade inte på dem i senaste valet.
Men jag skulle ändå säga att Alliansen hade en del idéer för att komma till rätta med bostadsbyggandet (även om de inte vågade röra varma stenar som hyresregleringen). Löfvens regering har inte ens detta. De har INGENTING att komma med. Vilket är lite förbluffande. Det borde spritta i kroppen på dem efter åtta år i opposition, men de tycks redan vara i den lunk som drabbar alla regeringar efter lång tid vid makten.
Löfven tror inte på experterna, säger han.
Eftersom Löfven inte vill tro på experterna.
Eftersom Löfven vill tro att Löfven är experten.
Hans anhängare inom S har övertalat Löfven om att Löfven är expert efter all sin tid i LO.
Arbetslöshet är nämligen precis en så sak som man kan tro bort.
Det måste löna sig att tro säger Löfven.
Alliansen håller med.
jag sörjer Alliansen utan dom blir brungeggan bara djupare och djupare
Man har svårt att sia om framtiden efter den massiva invandringen från dysfunktionella stater. Ska vi ha den lägsta arbetslösheten i hela EU, samtidigt som vi har den högsta invandringen från dysfunktionella stater där krig och elände råder? Det är inte rimligt.
Vad är Sverige anno 2015? Är vi det starka Sverige med en skola i världsklass och där bostadsbrist inte råder; eller är vi det segregerade-bilbrännande-skolbrännande- lågpresterande-skolor-Sverige? Vilket Sverige är vi i nutid? Vad är skillnaden från 1990, varför kan vi inte leverera i skolan, ha bostäder åt folket med en rimlig hyra?
Vad mig anbelangar går vi mot ättestupa med den massiva invandringen. Vi måste börja förhålla oss annorlunda till begreppet Sverige. Acceptera vissa fakta, att vi är markant bättre än Sydeuropa, men sämre än t.ex. storfräsarna Tyskland, Storbritannien, Österrike och Schweiz.
/ Magne